Pungpinan - där alla har sin egen stil

Det jag älskar mest med odlingslotter är att det finns så många olika stilar. Ingen lott är den andra lik. Hos oss finns välordnade perennrabatter, blommor som fått växa vilt, oaser som ser ut att ha vuxit fram som liksom av en slump. Några kör storjordbruk på en minimal åkerplätt, andra har förälskat sig i den franska "potager"stilen där blommor och grönsaker blandas enligt konstens alla regler.

Kanske är det för att vi inte "äger" våra lotter. Vi har inte betalat flera hundratusen som man måste göra om man köper en kolonilott med hus. Då vågar man experimentera på ett annat sätt och ingen behöver titta snett på dig. Det är ingen risk att våra lotter "minskar i värde" bara för att vi inte har samma smak som våra odlingsgrannar.

Fast i år har jag märkt en tydlig trend på Pungpinan och det är odlingslådor av olika slag. Antingen färdigköpta pallkragar eller egensnickrade. 
Jag minns hur glad jag var över mina egna första pallkragar, äntligen lite ordning och reda, äntligen lucker jord. Jag är fortfarande glad över pallkragarna. Även om jag ska erkänna att jag börjat längta efter runda former och en mer naturnära stil igen. En blogg som inspirerar då är trädgårdsfotografen Annika Christensens Naturliga Ting

Själv glömmer jag alltid att ta med mig systemkameran. Så det blir bara mobilbilder från Pungpinan på den här bloggen. Såvida det inte finns någon fotograf på området som har lust att dela med sig av lite inspirationsbilder? Med så många nya, och otroligt ambitiösa odlare tänker jag att det nog döljer sig en och annan fotograf bland dem också.