Gamla godingar från Runåbergs

Även om det blir lite italienskt i år så vill jag inte vara utan de sorter som jag vet fungerar. Man kan inte experimentera hur mycket som helst om målet med odlingen är att slippa köpa grönsaker en sisådär minst sex månader om året. Runåbergs är fröfirman för alla oss ekokolonister och jag var oerhört nöjd med mina inköp därifrån förra året. 

Två sorter kan jag rekommendera utan att darra på stämman. Den första är körsbärstomaten Cheerio som är deras tidigaste. Den gjorde det möjligt för oss att äta färska tomater varje dag under lång tid förra sommaren och ändå blev det över till den goda gröna tomatsylten. På bilden syns mina frodiga tomatplantor, odlade under fiberduk, i år kommer jag inte låta den självsådda krassen breda ut sig.... 

Med tanke på de nyckfulla och lynniga svenska somrarna har jag en förkärlek för just tidiga sorter. Min andra rekommendation är därför Runåbergs snabbaste chilli, Aji Blanco Cristal. Den odlade vi i en pallkrage under ett sladdrigt, trasigt plastväxthus. Plantorna blev groteskt stora och även om vi äter massor av chilli blev det mycket över till inläggning.

Något nytt från Runåbergs vill jag också prova, i dessa frötider surfar jag mycket, hit och dit, överallt, leta leta, vill så gärna att i år blir allt sådär fantastiskt som det är på TV. 
I mina surfningar har jag nu landat för dessa två fröpåsar. Först en till tomat, för den ska tydligen vara den godaste och för att tomater det äter vi verkligen mycket av. Mei Wei heter den och kommer från Kina, det som talar till dess nackdel är att den behöver bindas upp och tjuvas och jag gillar enkla grödor. Som inte kräver en massa pyssel utan snällt producerar mat. Men å andra sidan var det den tomaten de skulle tagit med sig till en öde ö, så, kanske ändå... 
   Och när man ändå är inne på asiatiska varianter så vill jag i år prova blodamaranten Hopi Red Dye, en 150 cm hög planta med vackra blodröda blad som man kan äta som sallad. Såhär skriver Runåbergs:

"Bladen är mycket näringsrika och har tre gånger så mycket C-vitamin, 10 gånger mer karotin, 15 ggr mer järn och 40 ggr mer kalcium än tomater och 3 ggr mer C-vitamin, kalcium och niacin än spenat. Hopiindianerna använde Red Dye till att färga bl.a bröd med. Hopi Red Dye är också en utmärkt snittblomma."

Vi kommer ju att bli superfriska om vi äter den här. Och starka. Som Karl-Alfred. Eller Bamse. 
Vän av ordning kanske tänker att Hopiindianer nog bor i Amerika någonstans, men själva blodamaranten återfinns alltså under asiatiska bladgrönsaker hos Runåbergs. 

Och så till sist, den 10 februari ordnar Peppar och Pumpa fröbytarträff i Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, mellan klockan 14-17. 
Det blir föreläsningar om bland annat tomater och möjlighet att byta fröer (antar jag). Jag vet inte om man måste ha egna fröer med sig, men visst är det mycket smartare att dela fröer med andra. Då ökar man mångfalden i sin trädgård och slipper sitta med tjugo plantor av en och samma sort eftersom man är så himla duktig på att dra upp plantor... 

Så vi ses i Bryggarsalen nästa söndag!



 

Italiensk köksträdgård på svenska

Dags att börja jämföra årets frösortiment. Det finns mer och mer att välja bland. Alldeles för mycket för den som lätt drabbas av "vill-ha-allt"mani. I mitt planlösa googlande ramlade jag över en blogg som fick mig att visualisera ett italienskt paradis på Pungpinan i år. Gourmetodling och kökshemligheter är namnet, och det är nog ett tidens tecken att även Lena Israelsson kommer att släppa en bok om Gourmetträdgården i år (boken skriver jag om här). 

Det visade sig att bloggen var ett smart sätt att marknadsföra fröfirman Gourmetgarage i Danmark som säljer italienska fröer. 
Jag har fallit pladask för deras hemsida, för att inte tala om deras katalog som tyvärr bara finns på nätet. Lite skeptisk är jag nog mot italienska fröer i vårt svenska klimat. Jag kommer att backa upp med Impecta och Runåbergs som vanligt. Men varje år vill jag ändå prova något nytt och i år blir det några påsar från Franchi fröer. 
Jag väldigt nyfiken på vild fänkål, att odla vanlig sötfänkål verkar jobbigt, så det har jag valt bort. Men om vild fänkål funkar kommer jag att bli en mycket lycklig odlare. Bönor är en annan gröda som jag vill ha mer av, nyskördade borlottibönor som fått koka tillsammans med färska örter är otroligt gott och smakar rustikt på ett alldeles speciellt sätt. Smaken blir inte alls lika fantastisk när man använder torkade bönor som man köpt i affären, och färska bönor kan man ju inte köpa. 
Kanske slinker det även med lite basilika, till exempel den äkta Neapelbasilikan, och om jag ändå är på Neapelhumör så måste jag nog prova deras matlagningstomat ändå. Tomatsås eller ratatouille gjord på färska tomater smakar alltid bäst.

Om fröerna är bra kommer jag absolut att beställa vitlök från dem till hösten. Jag vill ha rosa vitlök nästa år.

Det är väl det här som är gourmetodling, att kunna odla och äta mat som inte finns i våra affärer, hur mycket pengar vi än har.

Höstvandring bland rådjursstängsel och dagstugor

Det finns en massa regler uppsatta kring arrendet och brukandet av odlingslotter i Stockholm. Jag vet inte när man skrev dessa regler, vem som skrev dem eller vad syftet egentligen var. Men jag har märkt att det finns två av dessa regler som kanske borde omförhandlas. För det vet väl även våra politiker; lagar och regler som vi förstår och håller med om följer vi; "gå inte över gatan mot rött ljus du kan bli påkörd", "släng inte plastpåsar i naturen för då förgiftar vi långsamt vår planet". Regler som vi inte tycker har något värde, följer vi inte.

En regel som många odlingslottsbrukare har svårt att fatta är den om staket. Man får inte hägna in sin lott. Kanske är det för att jordplätten bara är till låns? Att vi arrenderar? Eller är det för att vi ska finnas till allmän beskådning, liva upp flanörerna i vår omgivning?
Glömde de bort att vi bor i Stockholm - rådjurens huvudstad. Dessa marodörer kan förstöra flera månaders hårt arbete på mindre än en timma. Och så står vi där utan grönsaker. En del koloniområden är friskt upproriska. Jag besökte ett sådant område idag. Lotterna är som stora kaninburar och det är jättefint. Som flanör blev jag defintivt upplivad, men som rådjur hade jag inte haft en chans att komma åt maten. Odlarna på det området var till och med så fritänkande att de hade små växthus som inte hade monterats ned inför vintern (ajabaja enligt Reglerna) och vackra träd kunde också skådas (tydligen är även träd ett stort "nono" enligt Stadgarna)

Hönsnätet är osynligt men inte den fina grinden

Detalj från annan sagogrind

Smart växthus

Vackert växthus

Ett träd för trollen

Min utflykt gick vidare till ett Snösätra Norra. Här fanns det inga gigantiska kaninburar utan istället var det den andra omdiskuterade Regeln man inte riktigt följde. Den där Regeln som säger att man inte får ha något med permanent tak, väggar, golv och dörr på en odlingslott. 
Snösätra Norra är ett underbart område. Inbäddat i en liten dal mellan träden. Tydligen har man fått dispens från regeln om byggnader på odlingslotter. I alla fall om dagstugan, eller skjulet, är byggt innan 1999. 
I England har nog de flesta odlingslotter "a shed", men här i Sverige får vi absolut inte ha något som man kan krypa in i när det plötsligt börjar regna eller där vi kanske skulle kunna låsa in våra kaffekoppar. 
Jag vet inte om politikerna är rädda att folk skulle börja bo på odlingslotterna. Rädsla kan vara en stark kraft. Men tänk om det istället är så att det är de mest entusiastiska odlarna, de som tillbringar en hel dag på sin lott, som också är de som har behov av ett litet skjul att krypa in i ibland. Tänk om ett skjul faktiskt kan vara odlingsfrämjande.

Skjul och odling

Stram, svart elegans

Spets i fönstret

Givetvis representerar jag inte Pungpinans styrelse på något vis alls vad det gäller de här betraktelserna om stängsel och skjul!

Vitaminkick med persilja och kål

Kolonister är som regel generösa varelser. Vi bjuder gärna på överskottet av vårt arbete. Det har hänt att jag ibland nästan tvingat mina vänner att ta emot ännu en bukett ringblommor, förvuxen squash och en konsumkasse fylld med mangold. 

Novemberpersilja på Pungpinan

Persilja blev det ingen i år för mig. Men det fanns på en annan lott. I massor. Och jag har blivit erbjuden att ta för mig. Så denna novemberdag promenerade jag till Pungpinan och skördade persilja. Nästa år ska jag också ha en pallkrage fylld av denna gröna hälsokost. Bara för lyckan att kunna plocka något grönt så sent på året. 

Pungpinekål - finast i stan?

Pungpinan dignar av kål men jag har avhållit mig från att stjäla. Istället köpte jag ekologisk kål för egna pengar i mataffären. Eftersom det både är kål- och förkylningstider just nu ville jag nämligen laga en vitaminbomb som jag hoppas ska hålla oss friska ett tag till.

Recept på delikat kålsallad

Ingredienser:
ca 0,5 kg vitkål
1 gul lök
1 rejäl näve persilja
1 chili (välj styrka efter egen smak)
2 citroner (saften av)
ca 3-4 msk olivolja
flingsalt efter smak
(ev. mynta om du vill)

Ta fram matberedaren och sätt i knivarna. Starta beredaren och stoppa i kålen, löken, persiljan och chilin. Låt allt bli en fint sönderhackad massa.
Lägg över i stor skål. Pressa de två citronerna och häll saften över de hackade grönsakerna. Häll på olivoljan och salta så mycket som du tycker behövs. Rör runt så att citronen, olivoljan och saltet blandas in i kålsalladen.
Jag lovar. Den är mycket godare än den låter. Jag brukar alltid ta en gaffel och provsmaka, och sedan tänker jag "nej, jag måste nog smaka lite till, och lite till". Det är något med stinget från chilin och syrligheten från citronen blandad med den friska persiljan och kålen som gör att man bara måste ha lite mer. Och mer.
Och sedan blir man förstås jättefrisk också!

Nu tänker jag inte göra fler uppdateringar på ett tag. I februari börjar jag en kurs i ekologisk odling och då planerar jag att använda den här bloggen till att dela med mig av saker som jag lärt mig. Nästa år är nämligen året då vi på Pungpinan förhoppningsvis ska ta tag i det där med miljödiplomering - hurra!

 

Videoklipp från kolonilott i England

I England kan man gräva på lotten i december, det ser ut ungefär som tidig oktober tycker jag. Det rensas ogräs och planteras vitlök.
 
På Pungpinan visar termometern nu på minusgrader under nätterna så för oss gäller det att skynda sig att få ner vitlökarna!

Själv är jag mest avundsjuk på det där stormköket hon har....

Föreläsningar under hösten och kulturarvspanik

Kanske en korsning av paj- och spagettipumpa?

Vi är nog många som får Impectas nyhetsbrev i mejllådan. Själv fick jag panik när jag nu läste att flera av deras kulturarvssorter kommer att utgå på grund av EUs regler.
Det är tydligen dyrt att ha en plats på EUs listor, de gamla sorterna som lämpar sig mest för de små odlingarna är helt enkelt inte kommersiellt intressanta.
Fel fel fel tänker jag. De små odlingarna blir fler och fler. Över hela Europa. Men när de väl insett det är det kanske försent. Då har alla roliga, udda och goda grönsaker redan utraderats.

Det kan vara klokt att köpa lite fröer redan nu med andra ord, för nästa år finns de kanske inte kvar. Just nu har Impecta en köp 4 för 3 kampanj på sitt kulturarvssortiment. Själv har jag precis beställt musselsquashen Scallopini igen för den var underbart god, och pajpumpan Delicata. Jag tror nämligen att den där spagettipumpan som jag fick egentligen var en sådan, den såg på pricken ut som på bilden och inte blev det någon spagetti av den. Men god var den. Helt otroligt god. Och självklart äppelgurkan Lemon - så söt och rar. Även om det nog var lite för kallt och blött för att den riktigt skulle trivas i år. 

Och så lite goda nyheter. Odlingsföreningarna söder om söder har bildat ett nätverk som heter SoS. Det fina med det är att vi då alla kan dra nytta av de energiska personerna bakom nätverket. Den sortens personer som gladeligen hittar intressanta föreläsare, bokar lokaler och ser till att kaffet är kokt och kakorna bakade. En föreläsning i månaden till att börja med, kolla in programmet på nätverkets hemsida, http://sos-odlingsforeningar.se/aktiviteter.html

Att göra sin egen äppelmust - den nya surdegen?

Aldrig har jag sett så många artiklar om äppelmusterier som i år. Visst hade jag hört om obskyra ställen ute på Ekerö förut där man kunde musta sina äpplen men i år har det blivit en trend. Ganska smart. Äppelmust är mycket godare än äppelmos och på vår gata hemma i Bagis ligger det drivor av äpplen på trottoarerna och förstörs. 

Helgen 20-21 oktober kan den som har överskott av äpplen musta dessa på Torpet Karl och Kristinas som ligger alldeles i närheten av våra lotter. Ungefär mittemot blomsterkiosken vid entrèn till Skogskyrkogården på Gamla Tyresövägen. Det är det mobila musteriet Pomme Pomme från Bagis kommer att vara där hela helgen. 

Vill du veta mer om det mobila musteriet kan du läsa om dem på Bagisbloggen.

Inatt var det minusgrader. Nu är det definitivt kört för den här odlingssäsongen. Men om en cirka sisådär tre månader kan man köpa den första buketten tulpaner och börja bläddra i frökataloger igen, så det är bara att ta ett djup andetag och hålla ut!