fredag 1 februari 2013

Gamla godingar från Runåbergs

Även om det blir lite italienskt i år så vill jag inte vara utan de sorter som jag vet fungerar. Man kan inte experimentera hur mycket som helst om målet med odlingen är att slippa köpa grönsaker en sisådär minst sex månader om året. Runåbergs är fröfirman för alla oss ekokolonister och jag var oerhört nöjd med mina inköp därifrån förra året. 

Två sorter kan jag rekommendera utan att darra på stämman. Den första är körsbärstomaten Cheerio som är deras tidigaste. Den gjorde det möjligt för oss att äta färska tomater varje dag under lång tid förra sommaren och ändå blev det över till den goda gröna tomatsylten. På bilden syns mina frodiga tomatplantor, odlade under fiberduk, i år kommer jag inte låta den självsådda krassen breda ut sig.... 

Med tanke på de nyckfulla och lynniga svenska somrarna har jag en förkärlek för just tidiga sorter. Min andra rekommendation är därför Runåbergs snabbaste chilli, Aji Blanco Cristal. Den odlade vi i en pallkrage under ett sladdrigt, trasigt plastväxthus. Plantorna blev groteskt stora och även om vi äter massor av chilli blev det mycket över till inläggning.

Något nytt från Runåbergs vill jag också prova, i dessa frötider surfar jag mycket, hit och dit, överallt, leta leta, vill så gärna att i år blir allt sådär fantastiskt som det är på TV. 
I mina surfningar har jag nu landat för dessa två fröpåsar. Först en till tomat, för den ska tydligen vara den godaste och för att tomater det äter vi verkligen mycket av. Mei Wei heter den och kommer från Kina, det som talar till dess nackdel är att den behöver bindas upp och tjuvas och jag gillar enkla grödor. Som inte kräver en massa pyssel utan snällt producerar mat. Men å andra sidan var det den tomaten de skulle tagit med sig till en öde ö, så, kanske ändå... 
   Och när man ändå är inne på asiatiska varianter så vill jag i år prova blodamaranten Hopi Red Dye, en 150 cm hög planta med vackra blodröda blad som man kan äta som sallad. Såhär skriver Runåbergs:

"Bladen är mycket näringsrika och har tre gånger så mycket C-vitamin, 10 gånger mer karotin, 15 ggr mer järn och 40 ggr mer kalcium än tomater och 3 ggr mer C-vitamin, kalcium och niacin än spenat. Hopiindianerna använde Red Dye till att färga bl.a bröd med. Hopi Red Dye är också en utmärkt snittblomma."

Vi kommer ju att bli superfriska om vi äter den här. Och starka. Som Karl-Alfred. Eller Bamse. 
Vän av ordning kanske tänker att Hopiindianer nog bor i Amerika någonstans, men själva blodamaranten återfinns alltså under asiatiska bladgrönsaker hos Runåbergs. 

Och så till sist, den 10 februari ordnar Peppar och Pumpa fröbytarträff i Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, mellan klockan 14-17. 
Det blir föreläsningar om bland annat tomater och möjlighet att byta fröer (antar jag). Jag vet inte om man måste ha egna fröer med sig, men visst är det mycket smartare att dela fröer med andra. Då ökar man mångfalden i sin trädgård och slipper sitta med tjugo plantor av en och samma sort eftersom man är så himla duktig på att dra upp plantor... 

Så vi ses i Bryggarsalen nästa söndag!



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kolonilotter - en antikapitalistisk rörelse?

Jag blev helt betagen av ett samtal i Guardian’s pod Grow, Sow, Repea t häromdagen.  Det som fick mig att sätta mig upp i soffan och rätta ...