Förra våren blev jag frälst av tv-serien Den njutbara trädgården, även om jag måste erkänna att jag också blev lite irriterad på hur den rödhåriga Alys Fowler liksom svävade fram bland grönsakerna likt en överjordisk trädgårdsgudinna.
Men ändå, jag gillade idéerna så när jag hittade hennes bok Slow Gardening: lustfyllda projekt för den medvetna odlaren på biblioteket plockade jag med den hem. Även om, återigen, undertiteln kanske är lite väl pretentiös för att vara i min smak.
Att jag då, trots allmän februarigrinighet väljer att blogga om denna bok beror på att den är läsvärd. Både för oss som har odlat ett tag och kanske ännu mer för alla våra nya odlare på Pungpinan.
Hennes odlingsfilosofi passar in på kolonilivet: trädgård är något man gör, inte något man köper. Man behöver inte spendera en massa pengar för att få en fin trädgård. (...) Det är vägen, inte målet som är viktigt. När du gräver lite, sår och planerar en liten bit, skördar ofta och inte gör allt på en gång, arbetar du med naturen samtidigt som den arbetar för dig.
Mycket av texten går ut på att arbeta med naturen; att odla är inte krigsföring mot insekter och ogräs, det gäller istället att förstå hur naturen fungerar och använda sig av den kunskapen.
Alla som fått, eller kommer att få, en ny lott hos oss rekommenderar jag därför att läsa avsnittet om täckning av ogräs. Täck ogräset istället för att försöka gräva upp det de första säsongerna. Skynda långsamt helt enkelt.
Det var inte en bok som jag läste från pärm till pärm. Men den innehöll intressant information om till exempel jordar och jordprov (kul för oss som är informationsgiriga) och även bra tips på enkla grönsaker, örter och blommor för nybörjaren. Jag är faktiskt inte är helt pigg på att lämna tillbaka boken till biblioteket, trots att boken, liksom tv-serien, var fylld av bilder på den svävande Alys. Kanske att jag köper mitt eget exemplar trots allt.
Jag måste också erkänna att jag kollat på tv-serien igen, många gånger, tack vare Youtube. På engelska heter serien Den ätbara trädgården (the edible garden) vilket jag tycker är ett mycket bättre namn. Njutning kan vara så många saker, men i det här fallet handlade det om att kunna äta sin trädgård. Och det är väl det vi som har odlingslotter vill kunna göra.
Det var bra att kunna se om alla avsnitt i lugn och ro. Ärtorna som jag sådde fick jag idén till därifrån, det var en bra idé, alla grodde och de var jättegoda dessutom.
Lägger in youtube-länkar här till de olika avsnitten. Mycket nöje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar