Vi har blivit med bokashi!

För den som försöker hänga med i svenska odlingstrender är bokashikompost inget nytt. Det var nog årets julklapp 2012 till alla gröna odlare. Syrligt luktar det också, precis som surdeg, kan inte bli mer rätt med andra ord.
   En av odlarna på Pungpinan (Sanya som också ligger bakom Anima Mundi, spana in deras hemsida och ni förstår att detta är en seriöst grön kvinna) visade upp sin bokashihink för mig förra sommaren.
   Den var fylld av en ganska motbjudande sörja som inte precis luktade rosor. Har man haft varmkompost blir man inte imponerad. En varmkompost är ju fylld av vacker jord och doftar underbart. Jag förstod att jag borde gilla bokashi men sådär riktigt kär blev jag inte.
   Krångligt verkade det också, man måste gräva ner sörjan i jorden och vänta några veckor innan den också omvandlats till jord, och hur gör man på vintern? Det kändes som dömt att misslyckas för min del.

Men nu har jag skaffat min första
bokashihink. 

En glad grön hink

På bokashibloggen tipsade man nämligen om att det också gick att använda nedbrytbara plastpåsar. 
   Så lätt och smart. Bara att plocka upp påsen och knyta ihop. Låta den stå ett par veckor för efterjäsning och sedan kan man fylla en stor svart sopsäck med dessa påsar tills dess att man har tid och möjlighet att gräva ner dem. 

Min absolut första laddning av matrester

   Mycket lättare än att behöva släpa en läckande hink till lotten (i min fantasi skulle förstås min hink läcka) och mycket lättare att fixa vinterförvaring. Ut med plastsäcken på balkongen, det gör inget om påsarna fryser, processen kommer igång igen vid 6 plusgrader. 
   Bokashikompostering kändes plötsligt som helt enkelt gjort för oss som bor i lägenhet och odlar på en kolonilott.

En annan sak som tilltalar mig med denna lösning är att det går att återuppliva gammal jord från balkonglådor och krukor. Man blandar helt enkelt ned bokashin i den gamla jorden och vips, eller i alla fall några veckor senare, har man glad näringsrik jord igen. Vilken enorm vinst att slippa släpa hem jättepåsar med köpejord varje vår. 

I korthet: man kan slänga allt som vi människor äter i en hink (minus kanske lösgodis), dock ska man inte slänga sådant som vi dricker, för då blir den för blöt. Maten varvas med bokashiströ som är goda effektiva mikroorganismer. Det är viktigt att hinken är lufttät och man ska helst inte öppna den mer än max två gånger per dag. Under tiden kan man förvara matresterna i annat kärl. Som drottningen av kantstötta emaljbyttor letade jag förstås rätt på en sådan. Passade perfekt ovanpå hinken.
   De effektiva mikroorganismerna startar en jäsnings och syrningsprocess och maten luckras upp. Maten ruttnar inte utan konserveras. 
   Hinken, eller påsen, ska stå och efterjäsa i ett par veckor innan den blandas med jord. Och det är först när man gräver ner bokashisörjan i jord som den omvandlas till just jord. Det tar ytterliggare ett par veckor.

Även om det här är ganska nytt i Sverige så är det ingen ny metod. Den har funnits i 30 år och används i stor skala i flera större städer. All information om hur det funkar och vad det kostar finns på bokashi.se
Är du nyfiken läs deras blogg, den är full av tips och erfarenheter. Vi har faktiskt en återförsäljare i närheten också, Källtorps trädgård ute i Nacka, men de öppnar väl inte förrän i maj igen tror jag.

Som extra bonus, ifall någon nu behövde det, så är bokashi mycket mer miljövänligt än traditionell varmkompost. Ingen kol släpps ut i atmosfären utan återförs direkt till jorden.  

Impecta fröer kommer till Bagarmossen!

Säsongens gladaste nyhet för alla oss som bor längst med linje 17 måste vara att Impecta fröer kommer att säljas i Bagarmossen. I år behöver du inte sitta framför datorn och klicka dig hit eller hit. Tappa bort dig bland alla musöron i katalogen. Beställa fröer och sedan bita dig i tungan när du inser att du glömde bort något du verkligen ville ha.
Nej, istället tar du tunnelbanan till Bagarmossen, för där kommer du att hitta hela 291 olika sorter fint paketerade i fröpåsar som du kan ta på i verkliga livet (IRL för den som lever sitt liv på nätet...). Då kan du i lugn och ro välja vad du vill ha. Och har du glömt något så är det bara att göra ett återbesök, inga extra portokostnader att gräma sig över. 
Det är vår blomsteraffär, Blommor4U, som lyckats med detta konsttrick. De vill ge ICA och Konsum en match. Visa att det finns mer än standardutbudet från Lord Nelson och Weibulls. 
Det som är så bra med Impecta är deras stora utbud av kulturarvssorter, jag har tidigare skrivit om det här. Impecta är enligt mina erfarenheter ett säkert kort, jag har aldrig varit missnöjd med köp därifrån (och det har jag varit från andra fröfirmor men jag kommer inte att nämna dem med namn, det skulle vara lite elakt och det vill man ju inte vara). 

Tyvärr får vi vänta lite på denna glädjestund, leverans blir det först vecka 10, alltså omkring den 4 mars. Men det mesta kan man faktiskt vänta med tills dess. Det är väl bara chilli som bör sås redan nu. Och lite andra svårodlade saker. 

Så i mars ta tunnelbanan, eller cykeln, till Bagis. Gå först till Blommor4U, alldeles utanför tunnelbanan hittar du dem. Rakt fram lite snett till höger.

När du sedan köpt alldeles för många fröer tycker jag att du ska gå och ta dig en fika på Lilla Bagis. Så sväng till vänster när du kommer ut från affären och gå runt husknuten. Där kan du dricka kaffe och bläddra igenom dina inköp. Glädjas åt vad fint det kommer att bli i år på din odling. Eller balkong. Vi har fler bra fik i Bagis också, men på Lilla Bagis har de hembakat, inga trista Delicatobullar, och det finns alltid något nytt att prova.

När du fått din kaffe-och sockerkick avslutas Bagisutflykten bäst med att du överraskar dig själv, eller din familj, med äkta hemlagad etiopisk mat. Vi har nog Stockholms mest okända etiopiska take-away i Bagis nämligen. Om det nu går att vara "mest okänd". Maten är supergod, även om jag förstår att inte alla kanske uppskattar de etiopiska syrade pannkakorna första gången de prövar på dem. Deras vegetariska alternativ är ett smart sätt att få tre olika röror med tre olika smaker. Restaurangen hittar du ungefär snett mittemot Lilla Bagis, på andra sidan torget.

Som ni ser av bilderna så är Bagarmossen en klassisk brungrå 50-tals förort. Men det är mycket trevligare här än vad ögat anar. Ikväll är det till exempel första mötet för Bagisodlarna, och enligt tjejerna i blomsteraffären vimlar det av trädgårdsmänniskor i just Bagis. För den som vill känna vår förort lite bättre rekommenderas ett besök på Bagisbloggen.

Ärtskott - för den otålige

Det kliar i fingrarna. Vill börja peta ned frön i jorden. Vill se att det växer. Vill äta något grönt. Salladsutbudet i affären är bedrövligt. Allt ser så ledset ut. Så smaklöst och sladdrigt. 

Så jag köpte lite vanliga torkade gröna ärtor. Som man egentligen ska använda i matlagning. 
Letade fram ett gammalt kantstött emaljkärl. Fyllde med jord. Vattnade rejält och strödde ut massor av gröna ärtor. 

Det fanns ingen garanti att de skulle gro men såhär i slutet av januari och början av februari måste man våga chansa. 

Groddbarheten var hög och på mindre än en vecka har vi nu en bytta full av vår. Om kanske en vecka till kan vi börjar knipsa av små skott. Ifall inte katten hinner före. 

Eftersom det handlar om skott gör det inget om de står tätt, det ska ju inte bli fullvuxna plantor. Jag tror nog man kan knipsa av skott två-tre gånger. Det blir rätt många sköna gröna blad. Och ett mycket billigare alternativ än att köpa färdiga ärtskott i butiken. 

Gamla godingar från Runåbergs

Även om det blir lite italienskt i år så vill jag inte vara utan de sorter som jag vet fungerar. Man kan inte experimentera hur mycket som helst om målet med odlingen är att slippa köpa grönsaker en sisådär minst sex månader om året. Runåbergs är fröfirman för alla oss ekokolonister och jag var oerhört nöjd med mina inköp därifrån förra året. 

Två sorter kan jag rekommendera utan att darra på stämman. Den första är körsbärstomaten Cheerio som är deras tidigaste. Den gjorde det möjligt för oss att äta färska tomater varje dag under lång tid förra sommaren och ändå blev det över till den goda gröna tomatsylten. På bilden syns mina frodiga tomatplantor, odlade under fiberduk, i år kommer jag inte låta den självsådda krassen breda ut sig.... 

Med tanke på de nyckfulla och lynniga svenska somrarna har jag en förkärlek för just tidiga sorter. Min andra rekommendation är därför Runåbergs snabbaste chilli, Aji Blanco Cristal. Den odlade vi i en pallkrage under ett sladdrigt, trasigt plastväxthus. Plantorna blev groteskt stora och även om vi äter massor av chilli blev det mycket över till inläggning.

Något nytt från Runåbergs vill jag också prova, i dessa frötider surfar jag mycket, hit och dit, överallt, leta leta, vill så gärna att i år blir allt sådär fantastiskt som det är på TV. 
I mina surfningar har jag nu landat för dessa två fröpåsar. Först en till tomat, för den ska tydligen vara den godaste och för att tomater det äter vi verkligen mycket av. Mei Wei heter den och kommer från Kina, det som talar till dess nackdel är att den behöver bindas upp och tjuvas och jag gillar enkla grödor. Som inte kräver en massa pyssel utan snällt producerar mat. Men å andra sidan var det den tomaten de skulle tagit med sig till en öde ö, så, kanske ändå... 
   Och när man ändå är inne på asiatiska varianter så vill jag i år prova blodamaranten Hopi Red Dye, en 150 cm hög planta med vackra blodröda blad som man kan äta som sallad. Såhär skriver Runåbergs:

"Bladen är mycket näringsrika och har tre gånger så mycket C-vitamin, 10 gånger mer karotin, 15 ggr mer järn och 40 ggr mer kalcium än tomater och 3 ggr mer C-vitamin, kalcium och niacin än spenat. Hopiindianerna använde Red Dye till att färga bl.a bröd med. Hopi Red Dye är också en utmärkt snittblomma."

Vi kommer ju att bli superfriska om vi äter den här. Och starka. Som Karl-Alfred. Eller Bamse. 
Vän av ordning kanske tänker att Hopiindianer nog bor i Amerika någonstans, men själva blodamaranten återfinns alltså under asiatiska bladgrönsaker hos Runåbergs. 

Och så till sist, den 10 februari ordnar Peppar och Pumpa fröbytarträff i Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, mellan klockan 14-17. 
Det blir föreläsningar om bland annat tomater och möjlighet att byta fröer (antar jag). Jag vet inte om man måste ha egna fröer med sig, men visst är det mycket smartare att dela fröer med andra. Då ökar man mångfalden i sin trädgård och slipper sitta med tjugo plantor av en och samma sort eftersom man är så himla duktig på att dra upp plantor... 

Så vi ses i Bryggarsalen nästa söndag!



 

Italiensk köksträdgård på svenska

Dags att börja jämföra årets frösortiment. Det finns mer och mer att välja bland. Alldeles för mycket för den som lätt drabbas av "vill-ha-allt"mani. I mitt planlösa googlande ramlade jag över en blogg som fick mig att visualisera ett italienskt paradis på Pungpinan i år. Gourmetodling och kökshemligheter är namnet, och det är nog ett tidens tecken att även Lena Israelsson kommer att släppa en bok om Gourmetträdgården i år (boken skriver jag om här). 

Det visade sig att bloggen var ett smart sätt att marknadsföra fröfirman Gourmetgarage i Danmark som säljer italienska fröer. 
Jag har fallit pladask för deras hemsida, för att inte tala om deras katalog som tyvärr bara finns på nätet. Lite skeptisk är jag nog mot italienska fröer i vårt svenska klimat. Jag kommer att backa upp med Impecta och Runåbergs som vanligt. Men varje år vill jag ändå prova något nytt och i år blir det några påsar från Franchi fröer. 
Jag väldigt nyfiken på vild fänkål, att odla vanlig sötfänkål verkar jobbigt, så det har jag valt bort. Men om vild fänkål funkar kommer jag att bli en mycket lycklig odlare. Bönor är en annan gröda som jag vill ha mer av, nyskördade borlottibönor som fått koka tillsammans med färska örter är otroligt gott och smakar rustikt på ett alldeles speciellt sätt. Smaken blir inte alls lika fantastisk när man använder torkade bönor som man köpt i affären, och färska bönor kan man ju inte köpa. 
Kanske slinker det även med lite basilika, till exempel den äkta Neapelbasilikan, och om jag ändå är på Neapelhumör så måste jag nog prova deras matlagningstomat ändå. Tomatsås eller ratatouille gjord på färska tomater smakar alltid bäst.

Om fröerna är bra kommer jag absolut att beställa vitlök från dem till hösten. Jag vill ha rosa vitlök nästa år.

Det är väl det här som är gourmetodling, att kunna odla och äta mat som inte finns i våra affärer, hur mycket pengar vi än har.

Höstvandring bland rådjursstängsel och dagstugor

Det finns en massa regler uppsatta kring arrendet och brukandet av odlingslotter i Stockholm. Jag vet inte när man skrev dessa regler, vem som skrev dem eller vad syftet egentligen var. Men jag har märkt att det finns två av dessa regler som kanske borde omförhandlas. För det vet väl även våra politiker; lagar och regler som vi förstår och håller med om följer vi; "gå inte över gatan mot rött ljus du kan bli påkörd", "släng inte plastpåsar i naturen för då förgiftar vi långsamt vår planet". Regler som vi inte tycker har något värde, följer vi inte.

En regel som många odlingslottsbrukare har svårt att fatta är den om staket. Man får inte hägna in sin lott. Kanske är det för att jordplätten bara är till låns? Att vi arrenderar? Eller är det för att vi ska finnas till allmän beskådning, liva upp flanörerna i vår omgivning?
Glömde de bort att vi bor i Stockholm - rådjurens huvudstad. Dessa marodörer kan förstöra flera månaders hårt arbete på mindre än en timma. Och så står vi där utan grönsaker. En del koloniområden är friskt upproriska. Jag besökte ett sådant område idag. Lotterna är som stora kaninburar och det är jättefint. Som flanör blev jag defintivt upplivad, men som rådjur hade jag inte haft en chans att komma åt maten. Odlarna på det området var till och med så fritänkande att de hade små växthus som inte hade monterats ned inför vintern (ajabaja enligt Reglerna) och vackra träd kunde också skådas (tydligen är även träd ett stort "nono" enligt Stadgarna)

Hönsnätet är osynligt men inte den fina grinden

Detalj från annan sagogrind

Smart växthus

Vackert växthus

Ett träd för trollen

Min utflykt gick vidare till ett Snösätra Norra. Här fanns det inga gigantiska kaninburar utan istället var det den andra omdiskuterade Regeln man inte riktigt följde. Den där Regeln som säger att man inte får ha något med permanent tak, väggar, golv och dörr på en odlingslott. 
Snösätra Norra är ett underbart område. Inbäddat i en liten dal mellan träden. Tydligen har man fått dispens från regeln om byggnader på odlingslotter. I alla fall om dagstugan, eller skjulet, är byggt innan 1999. 
I England har nog de flesta odlingslotter "a shed", men här i Sverige får vi absolut inte ha något som man kan krypa in i när det plötsligt börjar regna eller där vi kanske skulle kunna låsa in våra kaffekoppar. 
Jag vet inte om politikerna är rädda att folk skulle börja bo på odlingslotterna. Rädsla kan vara en stark kraft. Men tänk om det istället är så att det är de mest entusiastiska odlarna, de som tillbringar en hel dag på sin lott, som också är de som har behov av ett litet skjul att krypa in i ibland. Tänk om ett skjul faktiskt kan vara odlingsfrämjande.

Skjul och odling

Stram, svart elegans

Spets i fönstret

Givetvis representerar jag inte Pungpinans styrelse på något vis alls vad det gäller de här betraktelserna om stängsel och skjul!

Vitaminkick med persilja och kål

Kolonister är som regel generösa varelser. Vi bjuder gärna på överskottet av vårt arbete. Det har hänt att jag ibland nästan tvingat mina vänner att ta emot ännu en bukett ringblommor, förvuxen squash och en konsumkasse fylld med mangold. 

Novemberpersilja på Pungpinan

Persilja blev det ingen i år för mig. Men det fanns på en annan lott. I massor. Och jag har blivit erbjuden att ta för mig. Så denna novemberdag promenerade jag till Pungpinan och skördade persilja. Nästa år ska jag också ha en pallkrage fylld av denna gröna hälsokost. Bara för lyckan att kunna plocka något grönt så sent på året. 

Pungpinekål - finast i stan?

Pungpinan dignar av kål men jag har avhållit mig från att stjäla. Istället köpte jag ekologisk kål för egna pengar i mataffären. Eftersom det både är kål- och förkylningstider just nu ville jag nämligen laga en vitaminbomb som jag hoppas ska hålla oss friska ett tag till.

Recept på delikat kålsallad

Ingredienser:
ca 0,5 kg vitkål
1 gul lök
1 rejäl näve persilja
1 chili (välj styrka efter egen smak)
2 citroner (saften av)
ca 3-4 msk olivolja
flingsalt efter smak
(ev. mynta om du vill)

Ta fram matberedaren och sätt i knivarna. Starta beredaren och stoppa i kålen, löken, persiljan och chilin. Låt allt bli en fint sönderhackad massa.
Lägg över i stor skål. Pressa de två citronerna och häll saften över de hackade grönsakerna. Häll på olivoljan och salta så mycket som du tycker behövs. Rör runt så att citronen, olivoljan och saltet blandas in i kålsalladen.
Jag lovar. Den är mycket godare än den låter. Jag brukar alltid ta en gaffel och provsmaka, och sedan tänker jag "nej, jag måste nog smaka lite till, och lite till". Det är något med stinget från chilin och syrligheten från citronen blandad med den friska persiljan och kålen som gör att man bara måste ha lite mer. Och mer.
Och sedan blir man förstås jättefrisk också!

Nu tänker jag inte göra fler uppdateringar på ett tag. I februari börjar jag en kurs i ekologisk odling och då planerar jag att använda den här bloggen till att dela med mig av saker som jag lärt mig. Nästa år är nämligen året då vi på Pungpinan förhoppningsvis ska ta tag i det där med miljödiplomering - hurra!