onsdag 21 november 2012

Höstvandring bland rådjursstängsel och dagstugor

Det finns en massa regler uppsatta kring arrendet och brukandet av odlingslotter i Stockholm. Jag vet inte när man skrev dessa regler, vem som skrev dem eller vad syftet egentligen var. Men jag har märkt att det finns två av dessa regler som kanske borde omförhandlas. För det vet väl även våra politiker; lagar och regler som vi förstår och håller med om följer vi; "gå inte över gatan mot rött ljus du kan bli påkörd", "släng inte plastpåsar i naturen för då förgiftar vi långsamt vår planet". Regler som vi inte tycker har något värde, följer vi inte.

En regel som många odlingslottsbrukare har svårt att fatta är den om staket. Man får inte hägna in sin lott. Kanske är det för att jordplätten bara är till låns? Att vi arrenderar? Eller är det för att vi ska finnas till allmän beskådning, liva upp flanörerna i vår omgivning?
Glömde de bort att vi bor i Stockholm - rådjurens huvudstad. Dessa marodörer kan förstöra flera månaders hårt arbete på mindre än en timma. Och så står vi där utan grönsaker. En del koloniområden är friskt upproriska. Jag besökte ett sådant område idag. Lotterna är som stora kaninburar och det är jättefint. Som flanör blev jag defintivt upplivad, men som rådjur hade jag inte haft en chans att komma åt maten. Odlarna på det området var till och med så fritänkande att de hade små växthus som inte hade monterats ned inför vintern (ajabaja enligt Reglerna) och vackra träd kunde också skådas (tydligen är även träd ett stort "nono" enligt Stadgarna)

Hönsnätet är osynligt men inte den fina grinden
Detalj från annan sagogrind
Smart växthus
Vackert växthus
Ett träd för trollen
Min utflykt gick vidare till ett Snösätra Norra. Här fanns det inga gigantiska kaninburar utan istället var det den andra omdiskuterade Regeln man inte riktigt följde. Den där Regeln som säger att man inte får ha något med permanent tak, väggar, golv och dörr på en odlingslott. 
Snösätra Norra är ett underbart område. Inbäddat i en liten dal mellan träden. Tydligen har man fått dispens från regeln om byggnader på odlingslotter. I alla fall om dagstugan, eller skjulet, är byggt innan 1999. 
I England har nog de flesta odlingslotter "a shed", men här i Sverige får vi absolut inte ha något som man kan krypa in i när det plötsligt börjar regna eller där vi kanske skulle kunna låsa in våra kaffekoppar. 
Jag vet inte om politikerna är rädda att folk skulle börja bo på odlingslotterna. Rädsla kan vara en stark kraft. Men tänk om det istället är så att det är de mest entusiastiska odlarna, de som tillbringar en hel dag på sin lott, som också är de som har behov av ett litet skjul att krypa in i ibland. Tänk om ett skjul faktiskt kan vara odlingsfrämjande.
Skjul och odling
Stram, svart elegans
Spets i fönstret

Givetvis representerar jag inte Pungpinans styrelse på något vis alls vad det gäller de här betraktelserna om stängsel och skjul!

måndag 12 november 2012

Vitaminkick med persilja och kål

Kolonister är som regel generösa varelser. Vi bjuder gärna på överskottet av vårt arbete. Det har hänt att jag ibland nästan tvingat mina vänner att ta emot ännu en bukett ringblommor, förvuxen squash och en konsumkasse fylld med mangold. 
Novemberpersilja på Pungpinan

Persilja blev det ingen i år för mig. Men det fanns på en annan lott. I massor. Och jag har blivit erbjuden att ta för mig. Så denna novemberdag promenerade jag till Pungpinan och skördade persilja. Nästa år ska jag också ha en pallkrage fylld av denna gröna hälsokost. Bara för lyckan att kunna plocka något grönt så sent på året. 

Pungpinekål - finast i stan?
Pungpinan dignar av kål men jag har avhållit mig från att stjäla. Istället köpte jag ekologisk kål för egna pengar i mataffären. Eftersom det både är kål- och förkylningstider just nu ville jag nämligen laga en vitaminbomb som jag hoppas ska hålla oss friska ett tag till.

Recept på delikat kålsallad

Ingredienser:
ca 0,5 kg vitkål
1 gul lök
1 rejäl näve persilja
1 chili (välj styrka efter egen smak)
2 citroner (saften av)
ca 3-4 msk olivolja
flingsalt efter smak
(ev. mynta om du vill)

Ta fram matberedaren och sätt i knivarna. Starta beredaren och stoppa i kålen, löken, persiljan och chilin. Låt allt bli en fint sönderhackad massa.
Lägg över i stor skål. Pressa de två citronerna och häll saften över de hackade grönsakerna. Häll på olivoljan och salta så mycket som du tycker behövs. Rör runt så att citronen, olivoljan och saltet blandas in i kålsalladen.
Jag lovar. Den är mycket godare än den låter. Jag brukar alltid ta en gaffel och provsmaka, och sedan tänker jag "nej, jag måste nog smaka lite till, och lite till". Det är något med stinget från chilin och syrligheten från citronen blandad med den friska persiljan och kålen som gör att man bara måste ha lite mer. Och mer.
Och sedan blir man förstås jättefrisk också!

Nu tänker jag inte göra fler uppdateringar på ett tag. I februari börjar jag en kurs i ekologisk odling och då planerar jag att använda den här bloggen till att dela med mig av saker som jag lärt mig. Nästa år är nämligen året då vi på Pungpinan förhoppningsvis ska ta tag i det där med miljödiplomering - hurra!

 


Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...