tisdag 14 juni 2011

Att stirra ogräset i vitögat - om kompensationspunkten

Min så vanligtvis godlynta granne har förvandlats till den elaka drottningen från Alice i Underlandet. Under stridsropet "off with their heads!" halshugger hon numera vartenda ogräs på lotten.

Jag hejar på.

När jag fick vår lott trodde jag att den enda ordentliga formen av ogräsrensning var att omsorgsfullt gräva upp varenda liten rot. Jag grävde och grävde. Hann aldrig till sådden. Och Mme åkerfräken hånade mig glatt när hon dök upp än här än där.

Sedan kalkade jag. Det gillar inte åkerfräken. Och lade halva lotten under markduk. Odlade istället ovanpå duken i jorden från en stor komposthög. Som mest bestod av åkerfräken. Men det gick bra. Bästa skördarna har vi fått från åkerfräkenkomposten.

Så en dag började min man hugga huvudet av dem. Jag skrockade och muttrade om att det var slöseri med energi. "Man måste få upp hela roten förstår du väl!".
Jag hade fel. Sedan vi envist jagat de små liven så fort de tittar fram så har skaran decimerats. Och drar man upp dem snabbt hinner de inte ta över. 
Min granne är på rätt spår. I vår hörna av Pungpinan halshugger vi nu för fullt.

Det handlar om något som kallas för kompensationspunkt. Det är den punkt när fotosyntesen producerat lika mycket socker som gått åt till cellandningen. Växten har inte har något socker kvar till lagring och tillväxt utan måste få hjälp av solen för att växa vidare. Plockar man ogräset vid den punkten kan det utarmas. Jag vet inte var punkten ligger för åkerfräken. Så vi chansar. Och även om de inte är utrotade så är de färre. 

Fast för maskrosor funkar det inte. De måste upp med roten.

För den riktigt vetgiriga ogräsmanikern finns det mer information om du klickar här.

P.S. Jag vet, åkerfräken är en fantastisk läkeört med anti-inflammatoriska egenskaper och kan användas till allt från klåda till glänsande hår. Nästan varje år är det någon som upplyser mig om detta faktum. Men jag sysslar inte med läkeörter. Så för mig är den ett gissel.

tisdag 7 juni 2011

Samplantering


Jag är en varm anhängare av samplantering. Det är roligt för ögat och bra för grödorna. Här hyllas mångfald istället för "lika barn leka bäst"-principen. Är plantornas bladverk för lika drar de nämligen till sig samma sjukdomar och ohyra. Varning utfärdas för följande tre kombinationer: mangold & rödbetor, dill & morot eller potatis & tomater. 

Däremot verkar det alltid gå bra att peta ned lök och ringblommor. I alla fall har både rödbetor och majs stormtrivts tillsammans med löken på vår lott. Bästa rådet är nog, som så ofta, att experimentera sig fram. 

Vad smakar bra ihop, vad ser snyggt ut tillsammans, vad behöver plats ovan jord och vad kräver stort utrymme under jord, vad växer snabbt och vad växer långsamt? Bredvid de små squashplantorna har jag satt ärtor som kommer att vara klara innan squashen brett ut sig (fast det är någon som tuggar på ärtbladen i år...), de ynkliga majsplantorna har fått sällskap av spenat och jag kommer nog att peta ned några rädisfrön bland bönorna. Om det inte är för sent. För nu är värmen här och bönorna spränger sig upp ur jorden med kraft.

En liten samplanteringsguide för örter och grönsaker: 

Basilika - tillsammans med tomater, håller flugor borta och förbättrar smaken.
Dill - tillsammans med kål som blir friskare och växer bättre
Dragon - bra överallt
Gräslök - förbättrar växt och smak hos morötter
Gurkört - tillsammans med tomater, squash och jordgubbar, förbättrar växt och smak
Krasse - tillsammans med rädisor, kål och gurkväxter, förbättrar växt och smak
Mejram - här och där i trädgården
Ringblomma - insektsbekämpare, sätt i hela trädgården
Rosmarin - tillsammans med kål, bönor, morötter och salvia
Salvia - som rosmarin men sätt den inte nära gurka
Timjan - här och där i trädgården
Vitlök - nära rosor och hallon, den gör växterna kraftigare och friskare
(källa: Starta från frö av Nancy Bubel)

fredag 3 juni 2011

Växthus för en pallkrage

Pallkragar har kommit stort de senaste åren. De är lätta att sköta och en lyx att ha om man odlar på en leråker. Med ett par pallkragar får man åtminstone några kvadratmeter jord som inte kräver muskler för att bearbetas och där alla frön gror tacksamt. Att det nu även finns växthus som är specialbyggda för just pallkragar måste vara ett tecken på att de är här för att stanna.

Givetvis måste detta växthus prövas. Just nu får de ynkliga gurkplantorna lite extra hjälp och till hösten hoppas jag kunna förlänga säsongen så att vi kan skörda sallad ända in i september, kanske till och med oktober...

Växthuset levererades efter bara några dagar. 
Trots en viss panik och hyperventilation när paketet öppnades, och avslöjade ett gigantiskt plockepinn, så gick det väldigt fort och smärtfritt att montera.

Till slut måste jag tipsa om rädisan French Breakfast. I åratal har jag pliktskyldigt petat ner rädisfrön som sedan vuxit till rödbetsstora, oätbara, torra vedbollar. Men i år sådde vi French Breakfast och de var underbart saftiga, mjälla och spröda. Väntar för första gången i mitt liv otåligt på att nästa rad rädisor ska ha bli klara för skörd.

11 april 2012 - alltså snart ett år senare och jag kan berätta att växthuset funkat sisådär.... 

Under försommaren hjälpte det gurkorna att ta fart, de gick från en nära-döden upplevelse till muskulös klorofyllkraft på rekordfart. Men under högsommaren blev det för varmt, att hålla vädringsluckorna öppna fungerade inte eftersom växthuset då blåste iväg när det kom starka vindar. 

Och så kom då hösten, jag trodde att sallad och annat skulle kunna hålla sig vid liv lite längre, bland annat självsådd krasse som jag inbillade mig att jag skulle få plocka i november - men, första frostknäppen slog till och allt dog. 

Nu är det april, jag har plockat fram plasten och kan konstatera att den torkat och spruckit vid sömmarna. Kanske ska man inte förvara den i en matkällare. Jag hoppas kunna värma upp jorden lite i alla fall, så att vi kan så någon vecka tidigare. 

Men, jag kan inte rekommendera detta köp - bättre är nog att köpa någon av de mer stabila varianterna på drivbänkar som specialanpassats till en pallkrage, eller, om man är händig, bygga en egen drivbänk. 

Slutsats efter sommaren 2012 - kanske inte så dumt ändå?
Trots att plasten var sprucken så klarade den av att hålla värmen för den tidiga aprilsådden av sallat och rädisor. Första skörden är alltid godaste skörden så det blev jag väldigt glad över. 
   Lite senare på sommaren använde vi växthuset till att skydda chiliplantorna. Vår chiliskörd blev helt enorm och plantorna så stora att vi var tvungna att skära hål för dem i plasten till slut.
   Vi flyttade också det lilla växthuset till en mer vindskyddad plats och denna sommar blåste det inte av. I ärlighetens namn så var den andra platsen väldigt vinpinad. 

Sneckenströms Ekohandel säljer dessa växthus, inklusive nytt plastöverdrag och även armerad plast. Och kanske att jag ändå kan rekommendera det lilla huset - men ställ det i ett vindskyddat läge och köp den armerade plasten! 
 

Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...