torsdag 23 juni 2016

Magisk fläder i midsommartider

Den nordiska gudinnan Freja lär ha haft sin bostad i flädern så det känns rätt fint att ha tre buskar på en liten odlingslott. Jag och Freja liksom. Vi kan nämligen hänga med både älvor och småfolk tack vare flädern, lugna nerver får vi också, känns helt rimligt, det är något särskilt med doften. Extra stark är flädern på midsommarnatten och det är då den bör skördas, kom ihåg bara att gå motsols runt busken (annars vet jag inte riktigt vad som händer)  Bladen kan användas i salvor och ska hjälpa mot diverse skador, mjuka upp huden och - trumvirvel - skydda mot förbannelser. Om midsommarafton regnar bort är alltså mitt hetaste tips att googla fläder och bli frälst.


Fläder och rabarber borde finnas i varje koloniträdgård. De hänger ihop. Inte särskilt exklusiva eller svårflörtade men multifunktionella (man kan färga tyg med dem också, båda två, bara en sån sak - men det får bli ett helt annat inlägg). Flädern blommar för fullt nu i Stockholm och det jublas inte längre förundrat över att man kan göra rabarberpaj. Men de är sommar. Riktig knallsvensk sommar. Och jag har absolut bästa sommarsyltsreceptet. Junisylt som smakar juni och som bara kan göras i juni. Jag önskar att det vore mitt eget påhitt men det är det inte utan något jag hittade i boken “Abundance. How to store and preserve your garden produce” av Alys Fowler.

So, here goes:

Rarbarber- och fläderblomssylt

450 gram rabarber, skivat i lagom stora bitar
5 stora fläderblommor
450 gram vitt socker (som gärna får ha haft en vaniljstång i sig minst ett dygn innan) - ta ej rårörsocker, jag har prövat med det och det blev inte gott
1 citron (saften)

Skölj och skiva rabarbern och lägg i en skål som inte reagerar på sura ämnen (alltså inte aluminium till exempel), i skålen häller du också ner sockret och de fem fläderblommorna. Rör runt.  Lägg en kökshanduk över och ställ undan skålen någonstans där det är hyfsat varmt i 24 timmar.
Ett dygn senare har sockret löst upp sig och rabarbern simmar runt i sockerlagen.
Häll över detta i syltkastrullen och pressa ner saften från citronen. Enligt originalreceptet ska blommorna vara kvar men jag tycker att smaken blir mer subtil om man plockar bort dem innan sylten ska kokas. Sjud nu i ca 30 minuter på låg värme tills rabarbern är mjuk och låt den sedan koka på hög värme 10 minuter. Häll upp i steriliserade burkar precis som vanligt.
Det blir en ganska rinnig sylt som är jättegod i till exempel yoghurt, på digestivekex eller rostat bröd med ost.

Och så har vi ju klassikern fläderblomssaft.  Men det kommer inte jag att göra i år. Min senaste hobby är nämligen att prova ut olika lemonad-smaker. Det började med ingefära och citron, jättegott och lite sting i. Sedan lime och mynta, friskt men inte riktigt som jag tänkt, kanske mer lime nästa gång men den variant som vi alla slutligen fastnat för är fläder, citron och mynta. Och socker förstås. Vitt socker. Det här börjar kännas som smygreklam för sockerbetsbönderna i Skåne. Superlätt och supergott blir det i alla fall, inte supersnabbt men snabbare än att göra saft.

Citronlemonad med grönmynta och fläderblom

2 liter vatten
2 deciliter socker
3 stora fläderblommor
6-8 grönmyntablad (valfritt)
1 citron, saft&skal

Koka upp vatten och socker, dra av från värmen, släng ner fläderblommorna, myntabladen och riv ner skalet. Själv har jag skaffat ett så kallat zestjärn eller citronskalare som man lätt rispar av skalet i långa strimlor med. Tusen gånger bättre än rivjärn eller potatisskalare.
Låt nu detta stå och dra i några timmar under tiden som det hela också svalnar något. Sedan pressar man ner saften från citronen och silar allt genom silduk. Häll upp i karaff eller flaskor och ställ in i kylskåpet eller frysen. Godast iskall. Det här är så gott att jag tvingas göra ny sats varje dag.
Min plan är att smyga ner till lotten imorgonnatt och cirkla motsols runt buskarna för plocka massor av fläderblommor. De ska jag frysa in i små plastpåsar tillsammans med myntablad för då kan jag plocka fram vid behov under hela sommaren, hösten och vintern. Till vintern kanske man vill dricka det här varmt, vem vet. (Vill man istället använda ingefära&citron så tycker jag att en bit stor som en tumme räcker fint, riv ner, låt dra och sila av)


Kladdig kaka - söt och syrlig

Alla goda ting är tre, rabarber är syrliga och passar därför perfekt i krusbärskakepajen som jag lade ut recept på för flera år sedan. Fortfarande en favorit bland alla kakor jag någonsin bakat och de är många. Tyvärr glömmer jag bort att baka den eftersom jag inte har receptet uppskrivet utan måste leta efter det på den här bloggen varje gång. Den är absolut värd ett försök. Receptet finns här


Glad midsommar!




måndag 16 maj 2016

Att täckodla potatis på kartong

För kanske tio-tjugo år sedan var täckodling något som bara ryggraden i förbundet för biologisk-organisk odling sysslade med, jag tänker mig att de var något äldre damer och herrar och som nog ansågs som lite udda av majoritetsodlaren. Var de egentligen inget annat än arbetsskygga hippies? Men nu är hippien död eller kanske har hen ersatts av "permies", alltså permakulturister. Lite mer högljudda än den strävsamma FOBO-pionjären, lite mer aktiva på sociala medier. För permakulturisten är täckodling inte ett alternativ, det är ett absolut måste. 

Täckodling är alltså inte längre en udda strategi på kolonilotten utan en allt vanligare syn. Den som täckodlar förfasar sig ofta över grannen som lämnar sin jord öppen, det är en dödssynd att ha öppen jord för det strider mot naturen. Även om det är sant så är det jobbigt att förfasa sig. Att skaka på huvudet och skrocka om andras felaktiga vanor. Men det är kul att prova nya tekniker och det är ju det vi gör på vår experimentlott nr 117.

Så igår på vår gemensamma städdag lade vi ut kartonger som hittats i ett grovsoprum hos allmännyttan i Bagis (bostadsrättsföreningar har aldrig grovsoprum, tur att vi odlar i ett allmännyttestarkt område) sedan gick vi bort till stadens öppna kompost på andra sidan fotbollsplanen och fyllde skottkärror med halvt komposterade löv och gammalt gräsklipp. Alla områden har sin egen rikedom. Bor man på landet kan man kvista över till en bonde och få halm till sin täckodling men det kan inte vi. Och vi vill att det här experimentet ska vara möjligt för alla som odlar på Pungpinan. Även den som inte har bil eller massor av pengar att lägga ut. Alltså använder vi oss av det som finns i vår närhet. 


Kartongerna lades ut över den ogräsmatta som utgör lott 117. På dem lade vi en klick lövkompost och en förodlad potatis, en blandning av Linzer Delikatesse, Allians och Casablanca. Sedan täckte vi med gammalt gräsklipp blandat med lite mer lövkompost och ogräs som vi dragit upp från lotten. Kanske en ca 20 cm tjockt täcke lade vi på nu en första omgång. Vi ska ta fler turer till komposten och lägga på mer en dag när vi slipper streta i duggregn och snålblåst. 
Eftersom lövkompost sällan är särskilt näringsrikt och det gamla gräset hade brunnit så tror vi inte att det blir överskott av kväve utan ganska fina förhållanden för en potatis att växa. Men vem vet. Blir det potatis så är även planen att jämföra med samma sort som vuxit i jord. Får man mer eller mindre potatis, större eller mindre, godare eller samma smak? 

En annan positiv överraskning var att den jord som förra året var ogenomtränglig av parksalladsrötter och som vi täckte med kartong och odlade ovanpå nu var i nästan perfekt skick. Grepen gled lätt ner i jorden, inga rötter som knastrade däremot en och annan mask. Fortfarande dryg lerjord men rötterna var i princip borta. Vi låter jorden vara täckt en säsong till för då borde den bli perfekt till sommaren 2017. Ett ogräs som parksallad går alltså att råda bot på med lite tålamod och inte alltför stora ansträngningar. Men åkerfräkenrötter fanns kvar, om än inte så många.

Att bryta ny mark genom att täckodla potatis på kartong är för övrigt Christina Schaffers bästa odlingstips i det här avsnittet av Odlarna podcast

måndag 21 mars 2016

kolonigrafitti

Glad blev jag när jag gled förbi denna lott idag. Sådär påskglad som när man vet att vinterns elände snart är slut och nu vinkar vi hejdå till den sobra gråa färgskalan. 
















































































Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...