tisdag 19 februari 2013

Den njutbara trädgården är den ätbara trädgården



Förra våren blev jag frälst av tv-serien Den njutbara trädgården, även om jag måste erkänna att jag också blev lite irriterad på hur den rödhåriga Alys Fowler liksom svävade fram bland grönsakerna likt en överjordisk trädgårdsgudinna.

Men ändå, jag gillade idéerna så när jag hittade hennes bok Slow Gardening: lustfyllda projekt för den medvetna odlaren på biblioteket plockade jag med den hem. Även om, återigen, undertiteln kanske är lite väl pretentiös för att vara i min smak. 
   Att jag då, trots allmän februarigrinighet väljer att blogga om denna bok beror på att den är läsvärd. Både för oss som har odlat ett tag och kanske ännu mer för alla våra nya odlare på Pungpinan.

Hennes odlingsfilosofi passar in på kolonilivet: trädgård är något man gör, inte något man köper. Man behöver inte spendera en massa pengar för att få en fin trädgård. (...) Det är vägen, inte målet som är viktigt. När du gräver lite, sår och planerar en liten bit, skördar ofta och inte gör allt på en gång, arbetar du med naturen samtidigt som den arbetar för dig.

Mycket av texten går ut på att arbeta med naturen; att odla är inte krigsföring mot insekter och ogräs, det gäller istället att förstå hur naturen fungerar och använda sig av den kunskapen.
   Alla som fått, eller kommer att få, en ny lott hos oss rekommenderar jag därför att läsa avsnittet om täckning av ogräs. Täck ogräset istället för att försöka gräva upp det de första säsongerna. Skynda långsamt helt enkelt.

Det var inte en bok som jag läste från pärm till pärm. Men den innehöll intressant information om till exempel jordar och jordprov (kul för oss som är informationsgiriga)
och även bra tips på enkla grönsaker, örter och blommor för nybörjaren. Jag är faktiskt inte är helt pigg på att lämna tillbaka boken till biblioteket, trots att boken, liksom tv-serien, var fylld av bilder på den svävande Alys. Kanske att jag köper mitt eget exemplar trots allt.

Jag måste också erkänna att jag kollat på tv-serien igen, många gånger, tack vare Youtube. På engelska heter serien Den ätbara trädgården (the edible garden) vilket jag tycker är ett mycket bättre namn. Njutning kan vara så många saker, men i det här fallet handlade det om att kunna äta sin trädgård. Och det är väl det vi som har odlingslotter vill kunna göra.
   Det var bra att kunna se om alla avsnitt i lugn och ro. Ärtorna som jag sådde fick jag idén till därifrån, det var en bra idé, alla grodde och de var jättegoda dessutom. 


Lägger in youtube-länkar här till de olika avsnitten. Mycket nöje!



       

måndag 18 februari 2013

Frösådd och ljuskraft

Första frösådden för i år är nu avklarad, chilin måste i jorden och det har även blivit en tidig start för tomater, basilika, vildfänkål och svartkål. Persiljan står på tur men jag hade ingen hemma av den italienska jätten som förhoppningsvis ska fylla vår lott och våra magar i år.

Tidigare år har jag levt på hoppet. Hållt tummarna för att ljuset ska tränga igenom mina smutsiga februarifönster och ge fröerna kraft. 
Bilden är lånad från bloggen Leva Grönt
Men icke i år. Nej, nu tänker jag göra rätt. 

Växter behöver ljus för att växa lika mycket som vi behöver ljus för att se. Fast de behöver ännu starkare ljus än vad vi gör. Överleva kan de ett tag på en sisådär 700 lux (lite mer än vad man har i ett vanligt kontorsrum) men för att växa behövs minst 5000-6000 lux (vilket är ungefär vad vi får en molnig sommardag). 

Återigen handlar det om fotosyntes; hur ljus, vatten och koldioxid hjälper växten att producera socker som den får växtkraft av. Utan ljus, ingen kraft. Istället blir det långa, vingliga, bleka plantor som får kämpa för livet den dagen de planteras ut. Ett av de bästa sätten att mörda en växt är just att strypa ljustillförseln - det skrev jag om i mitt ogräsinlägg för ett par somrar sedan.

Så jag har lyxat till det. Köpt en så kallad odlingsstation från Wexthuset. Den var inte direkt billig. Är ganska ful. Och det känns liksom inte alls lika fiffigt och puttrigt som när man snickrat ihop något själv. Men den var lätt att montera och jag tänker att den nog blir vacker i mina ögon när det gröna väl börjat spira. 

I år har jag prövat min systers latmajatips. Vanlig jord i botten och såjord på toppen. Fröna får gro i den magra såjorden och sedan kan rötterna leta sig ned till den lite mer näringsrika planteringsjorden. På så sätt behöver man inte omskola lika tidigt. 
En riktig rolig överraskning fick jag också när jag öppnade påsarna från Franchi fröer, de innehöll mångdubbelt fler fröer än mina svenska påsar. Återstår att se om grobarheten också är god. 

Däremot struntade jag i månen och sådde fruktgrönsaker när man egentligen bara ska så bladgrönsaker - må inte gudarna straffa mig för detta.....  


fredag 15 februari 2013

Multifunktionella blommor

Har man bara en liten odlingslott på 100 kvadratmeter gäller det att utnyttja ytan maximalt.
Usch, det där lät som trist ekonomistiskt tänkande men sanningen är ju att förutsättningarna är helt andra för oss än för den som sitter med en flera tusen kvadratmeter stor trädgård.


Jag gillar blommor. Jag blir glad av blommor. Nästan lycklig. Det skulle inte vara några problem för mig att fylla hela lotten med blommor. Men det går inte om man vill ha en varierad och god kost. Och det vill jag. Grönsaker är också vackert. Såklart. Och finare blir de tillsammans med blommor.

I år har jag hittat två, för mig, nya blommor som är användbara. De fanns hos Lindbloms frö som verkar vara en väldigt intressant fröfirma. Många ekofröer, bra beskrivningar och som bonus använder de sig av de latinska namnen (latin är jättebra för då kan man till exempel även söka information på andra språk och veta att det är rätt växt man läser om). 

Så i år ska jag odla en ekologisk opiumvallmo (papaver somniferum) och spara frökapslarna så att jag kan ha eget vallmofrö på brödet. Mums.
Jag ska även så en doftande lupin (lupinus pubescens) eftersom den också fungerar som gröngödslingsväxt och alltså förbättrar marken. Vilken lyckoträff! (bilderna har jag lånat från Lindbloms)


Andra dubbelarbetande blommor som borde finnas på varje lott är:
Tagetes för de är avskräckande på nematoder (otäcka små varelser som kan borra in sig i rötterna på de andra växterna). Jag vet, tagetes anses som en tantblomma men tanten gjorde ju come-back i Sverige förra året.
Ringblommor som är allmänt förvirrande för de flesta insekter och faktiskt de enda som lurat rådjuren hos mig. Dessutom kan man väldigt enkelt göra egen fantastisk ringblommesalva helt utan konserveringsmedel och parabener - häpp!
Blomsterkrasse som både kan dra åt sig alla bladlöss som kommer på besök och dessutom går att äta. Som grädde på moset sägs krassen kunna förbättra smaken på rädisor, kål och gurkväxter. Fin i vasen hemma på köksbordet är den också.

Det finns såklart många många fler blommor som är bra att ha på en lott. Till och med rosen kan användas till mer än bara tittgodis. Jag vill lära mig mer. Så om någon har bra idéer att dela med sig av - lämna gärna en kommentar.  

onsdag 13 februari 2013

Att odla enligt månen


Förra sommaren frågade Inger mig om jag odlade efter månen. Jag kände mig som ett frågetecken. Inger som är veteran på Pungpinan och gillar biodynamisk odling förklarade att det var viktigt att följa månens faser om man ville vara säker på att få en god skörd.
Överkurs och lite galet tänkte jag.

Men nu när jag fick mina italienska fröer så hade de även skickat med en liten månkalender som present. Kalendern var söt så jag beslöt mig för att göra lite efterforskningar. 

Att odla enligt månens faser i enkel version innebär att man tror att månens påverkan på gravitationen och tidvattnet också påverkar hur mycket vatten och växtkraft fröna får när man stoppar dem i jorden. Därför sår man olika saker vid olika tidpunkter beroende på hur vattnet antas stiga i jorden (okay, det här är nog inte rätt termer men jag är ingen expert)

Första kvarteret av månen är när månen är ny, då stiger vattnet som mest och det är den tiden man ska så bladgrönsaker som sallad, spenat och kål.
Andra kvarteret är från halvmåne till fullmåne, då ska man så grönsaker som bildar frukter som tomater, bönor och squash.
Tredje kvarteret är fullmånen, då ska man så eller sätta rotgrönsaker som morötter, rödbetor och potatis.
Fjärde kvarteret är perioden mellan fullmånen och nymånen, då är det mörkt. Så ingenting, istället ska du rensa ogräs eller ta en paus!

Det finns givetvis folk som svär på att detta fungerar. Det finns folk som inte blir stressade av ännu en sak att tänka på utan som hävdar att det hjälper dem att planera sin odlingssäsong. Själv kunde jag ganska snabbt konstatera att Beda-dagen den 27 maj (alltså dagen för att så bönor) infaller under rotfruktsfasen detta år, voine voine, genast blev jag stressad. 
Kanske fungerar metoden, men det har jag inte lyckats hitta någon forskning om. Däremot har jag hittat appar att ladda ner för den som vill hålla koll på månen via sin telefon!

Själv tror jag på den mänskliga faktorn. Lägger du ner så mycket tid och kärlek på dina odlingar att du har koll på månen då har du nog också koll på allt annat, som jordmån, gödsel, vatten och ogräs. Fast jag erkänner att det skulle kännas roligare att tro på månen. 

Vill du ändå höja hippiefaktorn på din köksträdgård får du här en länk till månens faser


fredag 8 februari 2013

När Lena Israelsson själv får välja

Om Lena själv fick välja skulle nog inte Pungpinans lotter vara insvepta i snö som de är på bilden. Men trots snön är det dags att börja planera inför våren och sommaren. Den kommer. För det gör den alltid. Även om det inte känns så just nu. 

I slutet av januari ordnade odlarnätverket SoS en föreläsning med Lena. Själv kunde jag inte vara med men vår utsände spejare Mia från föreningen gjorde sitt bästa. Hon klottrade och skrev likt en ivrig bäver och nu har jag gått igenom hennes anteckningar.

Så lystring alla odlare, det här är Lena's Selection 2013 (och om vi missuppfattat någon sort ber vi så hemskt mycket om ursäkt)


Tomater: Mei wei (Runåbergs), Garderner’s Delight (Impecta), Ciliega (Lindbloms frö), Sungold (Weibulls, Lord Nelson)
Chili: Hot lemon (Runåbergs)
Arvesorter Bönor: Arnes bondböna (kan vi inte hitta!), Signe kokböna, går att beställa direkt från odlaren i Blekinge, ring Nils-Börje Nilsson på telefon 0457-80625, det har jag gjort och han var hur trevlig som helst)
Kok/störböna: Borlottibönan (finns hos de flesta fröfirmor)
Sockerärtor: Märta (kulturarv hos Impecta), Carouby de Maussane (Impecta)
Gurkor: Vert Petit de Paris, Suyo Long, Arboga vit (alla hos Runåbergs)
Sommarsquash: Costata Romanesco, Tromboncino (båda hos Runåbergs, finns även en sort som liknar Trombocino hos Gourmetgarage och det är  tydligen en italiensk squash)
Vintersquash: “Potimarron” sa Lena men våra efterforskningar pekar mot att den också kallas för Uchiki Kuri (Impecta, Lindbloms, Runåbergs), Kroshka var en annan god vintersquash enligt Lena (Runåbergs)
Blad: Mizunakål (hos de flesta fröfirmorna, leta i deras asiatiska sortiment), Amarant Hopi Red (Runåbergs)
Huvudsallad: Yugoslavian red (Impecta)
Plocksallad: Merlot (Runåbergs, även Impecta har en Merlot som är en Bataviasallad, den hos Runåbergs är rödare)
Persilja: Gigante d’Italia (Impecta, hos Gourmetgarage och Lindbloms finns det ekofrön av denna, även Runåbergs har en italiensk jättepersilja)
Mangold: Bright yellow (Impecta och Lindbloms fröer)
Trädgårds portlak ‘gul’ (Impecta)
Rödbeta: Forono (Impecta och Lindbloms, de senare har ekofrön till denna beta)
Salladscikoria: Sugar loaf lät det som om Lena sa, våra efterforskningar pekar mot "Pain de Sucre" hos Runåbergs och möjligen Sallatscikoria hos Impecta (tänk om de kunde vara lite noggrannare med de latinska namnen!)
Grön bladmynta ‘Shiso’ (hittar bara den röda hos Impecta, den gröna var det någon som sålde frön av på Tradera….)
Spetskål (finns hos de flesta fröfirmor), men Lena nämnde också särskilt sorten “Kalibos” som finns hos Impecta.
Sibirisk bladraps tipsade hon också om,men hos fröfirmorna heter den “Grönkål Red Russian” (Impecta, även Runåbergs har en Red Russian som kanske är samma sak)
Svartkål sa Lena för det är ju så vi kallar den, i äldre grönsaksböcker heter den palmkål men egentligen är det en grönkål med namnet "Nero di Toscana" och den finns hos de flesta fröfirmor idag

Och för den som vill odla druvor tipsade hon om staketdruvan “Zilga” som tål rejält med minusgrader!

Hon nämde också potatisen "Sarpo Mira" som är resistent mot bladmögel och brunröta, hipp hipp hurra! Håll utkik efter den när ni ska köpa sättpotatis eller titta in på Larsvikens webbshop (de var uppe på Trädgårdsmässan förra året). Just nu verkar allt vara slutsålt men det är väl för att de inte börjat sälja ännu kanske? 

Lena ville även att vi alla skulle komma ihåg att hålla tomater och potatis långt ifrån varandra, detta hemska mögel som de kan smitta varandra med är ett av de största problemen på våra lotter. Har det väl kommit i jorden tar det år att bli av med. Men mer om det en annan gång. Just nu är det bara positiva tankar som gäller för att överleva februari.

Glöm inte heller Pungpinans årsmöte, 17 februari klockan 12 i B-salen på Skarpnäcks Kulturhus. Viktigt som vanligt att så många som möjligt kommer.


 

tisdag 5 februari 2013

Vi har blivit med bokashi!

För den som försöker hänga med i svenska odlingstrender är bokashikompost inget nytt. Det var nog årets julklapp 2012 till alla gröna odlare. Syrligt luktar det också, precis som surdeg, kan inte bli mer rätt med andra ord.
   En av odlarna på Pungpinan (Sanya som också ligger bakom Anima Mundi, spana in deras hemsida och ni förstår att detta är en seriöst grön kvinna) visade upp sin bokashihink för mig förra sommaren.
   Den var fylld av en ganska motbjudande sörja som inte precis luktade rosor. Har man haft varmkompost blir man inte imponerad. En varmkompost är ju fylld av vacker jord och doftar underbart. Jag förstod att jag borde gilla bokashi men sådär riktigt kär blev jag inte.
   Krångligt verkade det också, man måste gräva ner sörjan i jorden och vänta några veckor innan den också omvandlats till jord, och hur gör man på vintern? Det kändes som dömt att misslyckas för min del.

Men nu har jag skaffat min första
bokashihink. 

En glad grön hink

På bokashibloggen tipsade man nämligen om att det också gick att använda nedbrytbara plastpåsar. 
   Så lätt och smart. Bara att plocka upp påsen och knyta ihop. Låta den stå ett par veckor för efterjäsning och sedan kan man fylla en stor svart sopsäck med dessa påsar tills dess att man har tid och möjlighet att gräva ner dem. 
Min absolut första laddning av matrester
   Mycket lättare än att behöva släpa en läckande hink till lotten (i min fantasi skulle förstås min hink läcka) och mycket lättare att fixa vinterförvaring. Ut med plastsäcken på balkongen, det gör inget om påsarna fryser, processen kommer igång igen vid 6 plusgrader. 
   Bokashikompostering kändes plötsligt som helt enkelt gjort för oss som bor i lägenhet och odlar på en kolonilott.

En annan sak som tilltalar mig med denna lösning är att det går att återuppliva gammal jord från balkonglådor och krukor. Man blandar helt enkelt ned bokashin i den gamla jorden och vips, eller i alla fall några veckor senare, har man glad näringsrik jord igen. Vilken enorm vinst att slippa släpa hem jättepåsar med köpejord varje vår. 

I korthet: man kan slänga allt som vi människor äter i en hink (minus kanske lösgodis), dock ska man inte slänga sådant som vi dricker, för då blir den för blöt. Maten varvas med bokashiströ som är goda effektiva mikroorganismer. Det är viktigt att hinken är lufttät och man ska helst inte öppna den mer än max två gånger per dag. Under tiden kan man förvara matresterna i annat kärl. Som drottningen av kantstötta emaljbyttor letade jag förstås rätt på en sådan. Passade perfekt ovanpå hinken.
   De effektiva mikroorganismerna startar en jäsnings och syrningsprocess och maten luckras upp. Maten ruttnar inte utan konserveras. 
   Hinken, eller påsen, ska stå och efterjäsa i ett par veckor innan den blandas med jord. Och det är först när man gräver ner bokashisörjan i jord som den omvandlas till just jord. Det tar ytterliggare ett par veckor.

Även om det här är ganska nytt i Sverige så är det ingen ny metod. Den har funnits i 30 år och används i stor skala i flera större städer. All information om hur det funkar och vad det kostar finns på bokashi.se
Är du nyfiken läs deras blogg, den är full av tips och erfarenheter. Vi har faktiskt en återförsäljare i närheten också, Källtorps trädgård ute i Nacka, men de öppnar väl inte förrän i maj igen tror jag.


Som extra bonus, ifall någon nu behövde det, så är bokashi mycket mer miljövänligt än traditionell varmkompost. Ingen kol släpps ut i atmosfären utan återförs direkt till jorden.  

måndag 4 februari 2013

Impecta fröer kommer till Bagarmossen!

Säsongens gladaste nyhet för alla oss som bor längst med linje 17 måste vara att Impecta fröer kommer att säljas i Bagarmossen. I år behöver du inte sitta framför datorn och klicka dig hit eller hit. Tappa bort dig bland alla musöron i katalogen. Beställa fröer och sedan bita dig i tungan när du inser att du glömde bort något du verkligen ville ha.
Nej, istället tar du tunnelbanan till Bagarmossen, för där kommer du att hitta hela 291 olika sorter fint paketerade i fröpåsar som du kan ta på i verkliga livet (IRL för den som lever sitt liv på nätet...). Då kan du i lugn och ro välja vad du vill ha. Och har du glömt något så är det bara att göra ett återbesök, inga extra portokostnader att gräma sig över. 
Det är vår blomsteraffär, Blommor4U, som lyckats med detta konsttrick. De vill ge ICA och Konsum en match. Visa att det finns mer än standardutbudet från Lord Nelson och Weibulls. 
Det som är så bra med Impecta är deras stora utbud av kulturarvssorter, jag har tidigare skrivit om det här. Impecta är enligt mina erfarenheter ett säkert kort, jag har aldrig varit missnöjd med köp därifrån (och det har jag varit från andra fröfirmor men jag kommer inte att nämna dem med namn, det skulle vara lite elakt och det vill man ju inte vara). 

Tyvärr får vi vänta lite på denna glädjestund, leverans blir det först vecka 10, alltså omkring den 4 mars. Men det mesta kan man faktiskt vänta med tills dess. Det är väl bara chilli som bör sås redan nu. Och lite andra svårodlade saker. 

Så i mars ta tunnelbanan, eller cykeln, till Bagis. Gå först till Blommor4U, alldeles utanför tunnelbanan hittar du dem. Rakt fram lite snett till höger.

När du sedan köpt alldeles för många fröer tycker jag att du ska gå och ta dig en fika på Lilla Bagis. Så sväng till vänster när du kommer ut från affären och gå runt husknuten. Där kan du dricka kaffe och bläddra igenom dina inköp. Glädjas åt vad fint det kommer att bli i år på din odling. Eller balkong. Vi har fler bra fik i Bagis också, men på Lilla Bagis har de hembakat, inga trista Delicatobullar, och det finns alltid något nytt att prova.
När du fått din kaffe-och sockerkick avslutas Bagisutflykten bäst med att du överraskar dig själv, eller din familj, med äkta hemlagad etiopisk mat. Vi har nog Stockholms mest okända etiopiska take-away i Bagis nämligen. Om det nu går att vara "mest okänd". Maten är supergod, även om jag förstår att inte alla kanske uppskattar de etiopiska syrade pannkakorna första gången de prövar på dem. Deras vegetariska alternativ är ett smart sätt att få tre olika röror med tre olika smaker. Restaurangen hittar du ungefär snett mittemot Lilla Bagis, på andra sidan torget.
Som ni ser av bilderna så är Bagarmossen en klassisk brungrå 50-tals förort. Men det är mycket trevligare här än vad ögat anar. Ikväll är det till exempel första mötet för Bagisodlarna, och enligt tjejerna i blomsteraffären vimlar det av trädgårdsmänniskor i just Bagis. För den som vill känna vår förort lite bättre rekommenderas ett besök på Bagisbloggen.

söndag 3 februari 2013

Ärtskott - för den otålige

Det kliar i fingrarna. Vill börja peta ned frön i jorden. Vill se att det växer. Vill äta något grönt. Salladsutbudet i affären är bedrövligt. Allt ser så ledset ut. Så smaklöst och sladdrigt. 

Så jag köpte lite vanliga torkade gröna ärtor. Som man egentligen ska använda i matlagning. 

Letade fram ett gammalt kantstött emaljkärl. Fyllde med jord. Vattnade rejält och strödde ut massor av gröna ärtor. 

Det fanns ingen garanti att de skulle gro men såhär i slutet av januari och början av februari måste man våga chansa. 


Groddbarheten var hög och på mindre än en vecka har vi nu en bytta full av vår. Om kanske en vecka till kan vi börjar knipsa av små skott. Ifall inte katten hinner före. 


Eftersom det handlar om skott gör det inget om de står tätt, det ska ju inte bli fullvuxna plantor. Jag tror nog man kan knipsa av skott två-tre gånger. Det blir rätt många sköna gröna blad. Och ett mycket billigare alternativ än att köpa färdiga ärtskott i butiken. 

fredag 1 februari 2013

Gamla godingar från Runåbergs

Även om det blir lite italienskt i år så vill jag inte vara utan de sorter som jag vet fungerar. Man kan inte experimentera hur mycket som helst om målet med odlingen är att slippa köpa grönsaker en sisådär minst sex månader om året. Runåbergs är fröfirman för alla oss ekokolonister och jag var oerhört nöjd med mina inköp därifrån förra året. 

Två sorter kan jag rekommendera utan att darra på stämman. Den första är körsbärstomaten Cheerio som är deras tidigaste. Den gjorde det möjligt för oss att äta färska tomater varje dag under lång tid förra sommaren och ändå blev det över till den goda gröna tomatsylten. På bilden syns mina frodiga tomatplantor, odlade under fiberduk, i år kommer jag inte låta den självsådda krassen breda ut sig.... 

Med tanke på de nyckfulla och lynniga svenska somrarna har jag en förkärlek för just tidiga sorter. Min andra rekommendation är därför Runåbergs snabbaste chilli, Aji Blanco Cristal. Den odlade vi i en pallkrage under ett sladdrigt, trasigt plastväxthus. Plantorna blev groteskt stora och även om vi äter massor av chilli blev det mycket över till inläggning.

Något nytt från Runåbergs vill jag också prova, i dessa frötider surfar jag mycket, hit och dit, överallt, leta leta, vill så gärna att i år blir allt sådär fantastiskt som det är på TV. 
I mina surfningar har jag nu landat för dessa två fröpåsar. Först en till tomat, för den ska tydligen vara den godaste och för att tomater det äter vi verkligen mycket av. Mei Wei heter den och kommer från Kina, det som talar till dess nackdel är att den behöver bindas upp och tjuvas och jag gillar enkla grödor. Som inte kräver en massa pyssel utan snällt producerar mat. Men å andra sidan var det den tomaten de skulle tagit med sig till en öde ö, så, kanske ändå... 
   Och när man ändå är inne på asiatiska varianter så vill jag i år prova blodamaranten Hopi Red Dye, en 150 cm hög planta med vackra blodröda blad som man kan äta som sallad. Såhär skriver Runåbergs:

"Bladen är mycket näringsrika och har tre gånger så mycket C-vitamin, 10 gånger mer karotin, 15 ggr mer järn och 40 ggr mer kalcium än tomater och 3 ggr mer C-vitamin, kalcium och niacin än spenat. Hopiindianerna använde Red Dye till att färga bl.a bröd med. Hopi Red Dye är också en utmärkt snittblomma."

Vi kommer ju att bli superfriska om vi äter den här. Och starka. Som Karl-Alfred. Eller Bamse. 
Vän av ordning kanske tänker att Hopiindianer nog bor i Amerika någonstans, men själva blodamaranten återfinns alltså under asiatiska bladgrönsaker hos Runåbergs. 

Och så till sist, den 10 februari ordnar Peppar och Pumpa fröbytarträff i Bryggarsalen, Norrtullsgatan 12N, mellan klockan 14-17. 
Det blir föreläsningar om bland annat tomater och möjlighet att byta fröer (antar jag). Jag vet inte om man måste ha egna fröer med sig, men visst är det mycket smartare att dela fröer med andra. Då ökar man mångfalden i sin trädgård och slipper sitta med tjugo plantor av en och samma sort eftersom man är så himla duktig på att dra upp plantor... 

Så vi ses i Bryggarsalen nästa söndag!



 

Kolonilotter - en antikapitalistisk rörelse?

Jag blev helt betagen av ett samtal i Guardian’s pod Grow, Sow, Repea t häromdagen.  Det som fick mig att sätta mig upp i soffan och rätta ...