tisdag 13 oktober 2015

Konsten att odla med hjälp av ogräs och EM

Vår försöksodling av tomater på experimentlotten föll väl ut. Den helt parksalladsinvaderade jorden täcktes med kartong och sedan varvade vi bladen från parksalladen med lite tidningar tills vi fick något som liknade en bädd. I denna bädd gjorde vi några hål och där stoppade vi ner tre stycken halvt döda tomatplantor av sorten 'Ananas Noir' - detta var i mitten av juli. Man kan se hur små plantorna var i föregående inlägg på bilden längst ner.

Efter att en annan kolonist påpekat att det nog var lite fult med tidningarna så täckte vi med gräs. Men det var mest av kosmetiska skäl och helt ärligt så känner jag mig efter den här sommaren lite tveksam till att använda för mycket gräs som täckmaterial men de tankarna får vänta.

Tomaterna fick några nävar jord runt rötterna och idén var att vi ville se om rötterna på något sätt kunde växa i bara parksalladsblad. Inte hydroponics men leafoponics kanske....

Tidigare hade vi bryggt ett näringsvatten med hjälp av mikroferm, vi blandade lika delar vallört, åkerfräken och nässlor, lät detta jäsa i ca två veckor i en 10 liters hink där vi blandat 0,5 liter mikroferm och 0,5 liter melass. Brygden blev mörkbrun, ungefär som en svensk insjö, och doftade som vin under jäsning. Inte äckligt alls på det sätt som ett ruttnande nässelvatten brukar vara. Näringen var också fyra gånger så hög som i det rötade vatten som jag gjort tidigare och dessutom full av probiotiska mikrober som stimulerar livet i jorden. Vi spädde ut vattnet mer än rekommenderat (vilket är 1:20) och detta var den näring tomaterna fick. 


Jösses. Detta var verkligen ett fyrkantigt inlägg men det är viktigt att all fakta kommer med för resultatet var fantastiskt. Ett mirakel. 
Dessa tomater förvandlades nämligen från halvdöda taniga små stjälkar till stora kraftiga plantor. Jag har aldrig sett sådan tillväxt förut. Och detta mitt ute på friland i en allt annan än vacker svensk sommar. Eftersom experimentet inte var kontrollerat vet vi inte vilken faktor som var avgörande men jag satsar mina slantar på det fermenterade nässelvattnet. 

Om just EM och tomater kan man läsa på Botanic Cultures hemsida, några citat från referat av vetenskapliga artiklar: "EM i kulturen höjde skörden med ca 35-44%", "Ett jämnare upptag av kväve gav klart signifikant höjd skörd samt friskare och mer motståndskraftigare plantor" och "EM i kulturen gav signifikant höjd skörd samt en gröda med bättre kvalité + högre halt av C-vitamin". (ja, jag vet, forskare älskar ordet "signifikant":)

I och med detta experiment anser jag nu också att vi bevisat att man inte behöver köpa påsjord om man får en lott som är full av ogräs. Täck ogräset med kartong, använd bladen från ogräset att bygga bäddar av, gör planteringshål där lite jord kan tillföras och brygg sedan denna näringslösning. Du kanske inte kan odla allt första året, rotfrukter till exempel går bort (fast potatis är ju ett annat sätt att bearbeta ogräs). Men i gengäld blir du klimat och miljöhjälte och efter ett par säsonger har ogräsrötterna gett upp och då har du fantastisk jord. 

För den som vill köpa mikroferm och melass så rekommenderar jag Bokashi.se - framförallt rekommenderar jag Jennys blogg, där hittar man hur mycket information som helst! 



lördag 11 juli 2015

Vi angriper en ogräsinvaderad lott

Det finns några lotter på vårt koloniområde som aldrig riktigt lyckas hitta en "skötare". En sådan lott har jag bett vår styrelse om lov att köra lite experiment på och de har sagt ja. Visst hade vi kunnat lämna den till kön, men varje gång den får en ny ägare så ger hen upp efter en säsong. Därför prövar vi en annan strategi. Jag lägger ut lite bilder här som dokumentation, så kallade "före"bilder... och även på rotmattan som parksalladen skapat.





Att som nybliven odlare stå inför ett hav av flerårigt ogräs är inte en helt ovanlig utmaning. Och det är därför vi har hittat på det här försöket där både nya och gamla medlemmar kan prova lite olika metoder för att få bukt med ogräset utan att ta till metoder som jordfräs eller pallkragar med påsjord. 
Jordfräsen förstör mikrolivet och påsjorden kostar pengar. Men det kommer att ta tid, det är inget quick-fix, därför får man också öva sig i att njuta av det som finns som Lena så sant påpekade, under tiden som man försöker kväva ogräset. Lite mindfulness kanske? Inte så svårt när man hittar både vackra perenner och bärbuskar, en riktig pärla började ta form under vår arkeologiska utgrävning. 


På en och en halv timma lyckades vi göra nästan en fjärdedel av lotten synlig och även att anlägga en slags försökslasagne, dock helt utan recept. En slarvmajelasagne som kan både bära och brista. I princip slet vi bort parksalladsbladen och annat som växte där, luckrade jorden med en grep, lade på kartong, slängde tillbaka allt ogräset som vi plockat (dock utan rötter och frön, ja, kanske några som rotrester slank med och en frökapsel, sånt som händer en slarvmaja), lade på lite tidningar, lite mer ogräs, lite mer tidningar och ogräs. Vår förhoppning är att detta ska puttra ihop till jord till nästa säsong och att parksalladen ska ge upp livshoppet under denna hög. Tanken är att ingenting ska lämna lotten, allt ska återvinnas och komma åter till jorden i ett kretslopp. 


Eftersom vi hade lite hemlösa tomater så gjorde vi även några gropar i denna bädd, fyllde dem med ett par nävar jord och tryckte ner tomaterna. Om de skulle överleva, växa och bära frukt är det ett mirakel. Men det kan vi nog inte hoppas på. 

Vi hann även med att göra gödningsvatten som jag skrev om i tidigare inlägg, dock med melass denna gång eftersom fermenteringsprocessen inte riktigt kom igång utan melassen. När det puttrat klart ska vi skicka det för kontroll och om det lyckas har vi massor av gödselvatten som nog räcker till oss alla på området. Den här gången körde vi 1/3 nässlor, 1/3 vallört och 1/3 fräken.

Om någon orkar kan vi även att ge oss på att gräva upp en mindre del av lotten och rensa bort ogräsrötterna. Då har vi något att jämföra med - kanske blir det ett mini-projekt nästa gång vi ses. 

söndag 7 juni 2015

Ett lite bättre nässelvatten

Att ge plantorna extra gödning med nässelvatten är en beprövad metod inom ekologisk odling. Tyvärr stinker det ganska illa eftersom nässlorna i princip ruttnar i vattnet. Men för ett par veckor sedan fick jag ett nytt recept på nässelvatten, ett recept som gör denna gödning mångfalt mer effektiv samtidigt som det lär ta bort den hemska doften av förruttnelse eftersom man istället fermenterar nässlorna. 


Ta en 10-liters hink och fyll med vatten och nässlor (eller andra valfria plantor som innehåller kväve och mineraler, själv har jag gjort en blandning av nässlor, vallört och åkerfräken för jag tänker att det borde bli finfin gödning).
Tillsätt 0,5 liter Mikroferm och 0,5 liter rörsockermelass.
Se till att allt blandas, lägg på ett lock och vänta 10-14 dagar.
Sila sedan av nässlorna och späd vattnet 1:20 när du ska vattna.

Bäst blir det om du kan hålla en temperatur runt 37 grader för hinken (alltså kroppstemperatur) och det är också bra om vattnet får stå och lufta ett dygn innan du börjar processen ifall det finns klor i vattnet. Regnvatten borde vara optimalt tänker jag. 

Mikroferm är ett slags mikrobiellt konsortium, ett gäng olika sorters mikroorganismer eller positiva bakterier som tillsammans påverkar levande strukturer som jord och vatten på ett bra sätt. Och därmed också dina odlingar. Sjukdomsalstrande bakterier trivs inte i en miljö där man tillfört dessa grupper av mikrober. Därför kan man även spraya mikroferm på till exempel svampangrepp. En annan sak som de gör är att se till att kvävet stannar kvar under nedbrytningsprocessen istället för att försvinna ut i atmosfären som metangas, därför blir förmodligen detta nässelvatten rikare än den traditionella varianten. Och när mikroberna väl vattnas ut och tar sig ner bland rötterna kring dina plantor så sätter de igång och samverkar på ett sätt som gör att rottillväxten stimuleras och fotosyntesen fungerar bättre. 

Den som har god kunskap om Bokashi och även dessa processer kanske påpekar att Mikroferm är en produkt som redan är "aktiverat" och därför borde man inte behöva tillsätta melass. Det är sant. Jag har idag själv prövat att göra en hink utan rörsockermelass (eftersom jag inte hade någon) - anledningen att man tillsätter det är för att göra processen ännu mer effektiv, att försäkra sig att det verkligen fermenteras istället för att ruttna. Om min hink fylls av fermenterade örter istället för ruttnade örter vet jag om ett par veckor. Men dåligt kan det i alla fall inte bli. Bara lukta lite värre. 

För den som bor i Stockholm kan man köpa Mikroferm på Zetas (en av de få handelsträdgårdar som inte säljer RoundUp till skillnad från till exempel Trädgårdshuset i Skarpnäck som säljer alla gifter de kan så länge det är lagligt). Om du inte bor i Stockholm så är det postorder som gäller, här eller här. 

Gratis är det inte men efter att ha använt mig av bokashi i ett par säsonger och sett den enorma skillnaden det gör för framförallt mina tomater så är jag numera övertygad att dessa mikrober gör skillnad för jorden. Som alla ekologiska odlare så vill jag ha så friska plantor som möjligt eftersom jag knappast kan attackera eventuella problem med gift, att använda mig av metoder som fermentering med positiva bakterier blir därför ett slags växtskyddsprofylax. 

UPPDATERING: min första hink utan sockermelass jäste ganska dåligt och luktade lite unket, jag gjorde en ny sats med melass och då kickade processen igång - det luktade friskt och en mätning av ledningstalet på de två olika hinkarna visade att den andra omgången som fermenterat bra innehöll fyra gånger så mycket näring! Så mer näring OCH goda bakterier - detta är verkligen ett nässelvatten att satsa på. Det kostar en slant, ca 75 öre per färdig liter, men det tycker jag nog att det är värt. 

fredag 27 februari 2015

Bokrea 2015 - tre fynd


Att beställa böcker via nätet när det är bokrea funkar kanske för vissa. Men det var nog inte helt rätt taktik för mig. Det blev en del felköp bara för att de var billiga. I fortsättningen ska jag handla i fysisk butik. Riktiga bokaffärer där jag kan bläddra och känna på boken innan jag slår till.

Men det finns i alla fall minst tre fynd på bokrean i år som är perfekta för att väcka en odlare till liv efter vinterdvalan. Köp innan de försvinner!

Den första är Kryddväxter - odling, användning, lexikon av M. och B. Hansson. Den innehåller både fakta och inspiration. Sällan har jag känt mig så sugen på att fylla hela lotten med bara kryddväxter som när jag bläddrar i denna bok. Och dessutom benar den upp och ut en rad fakta om hur man utvinner eterisk olja, vad som är skillnaden på krydda och ört osv i enkla texter som är lätta att ta sig igenom även för den som inte är specialintresserad. Jag har för egen del förstått att jag nog bara måste odla kvanne. Problemet är att den verkar knepig att dra upp från frö och plantor tillhör inte vanligheten i våra handelsträdgårdar.




Den andra boken, Paradiset - underbart, enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården av Sanna Töringe är inte lika självklar för en kolonist men även vi behöver tänka på rummet vi befinner oss ibland. Titeln är kanske sådär traditionellt trädgårdslitteraturnjutningsfull men jag sträckläste hela kvällen. Och tittade på bilder. Tänkte på rum. Förbannade alla regler som förbjuder plank och höga häckar runt odlingslotter. Tänkte en sväng till. På det där med platsen och vad mycket den betyder. "Själva ordet paradis härstammar från det gammalpersiska pairi-daeza, som betyder omsluten mark. Senare kom paradis att betyda inhägnad trädgård." (s 11)



Och så slutligen då klassikern, boken som borde delas ut till varje kolonist när arrendekontraktet skrivs på. Ett inspirerande uppslagsverk som tar upp precis allt en köksträdgårdsodlare behöver veta. Ska du odla grönsaker och bara har råd att köpa en bok så är det här boken du ska köpa. Utan tvekan. Att den nu kommit på rean gör mig orolig att den ska sluta tryckas. Så köp nu innan det är försent! Eller så har hon en ny uppdaterad version på gång, vem vet. För den här boken borde aldrig gå ur tryck utan bara uppdateras kanske vart tionde år eller så. Boken jag talar om är såklart Lena Israelssons Handbok för köksträdgården. (Och jag ser nu att den redan är tillfälligt slut men går att lägga i bevakningslistan, så gör det!)

Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...