Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl. 

Till vår gemensamma städdag hade vi fått en 120-liters bokashitunna av Bokashi.se och även extra bokashiströ. Det går fort att fylla en 120-liters tunna med ogräs om man har 169 lotter. Rasande fort. Och det var inte vilket ogräs som helst utan levnadsglada maskrosor med både rötter och fröställningar plus en massa andra ogräskompisar. Vi varvade strö med ogräs, plattade till så mycket det gick med en träplanka och stängde sedan tunnan och lät den stå i en månad. Det var fortfarande kallt om nätterna och bokashiprocessen behöver värme så därför fick den extra tid.

När vi sedan öppnade tunnan möttes vi av en något ovanlig syn för den som är van vid bokashi. Eftersom det även följt jord med ogräset så hade jordifieringsprocessen påbörjats, det var alltså inte mjölksyrat ogräs under locket utan något som redan började likna jord. Lite syre hade slunkit in eftersom någon gläntat på locket utan att stänga ordentligt. Kanske var det också en faktor som påskyndat jordomvandlingen och kanske var det därför som de vita jästsvamparna var så markanta. 

Maskrosorna hade blivit en prickig monstervarelse. 

Vi tömde hela tunnan i en pallkrage som fått en barriär mot mark-ogräset i form av flyttkartonger (det här är en ogräslott) och blandade med annat organiskt material, lite torrt, lite färskt, lite allt möjligt. Sedan gjorde vi små planteringsgropar som vi fyllde med jord och stoppade ner kål- och tomatplantor. Även några bönplantor. Och täckte allt med gräs.

Plantorna frodades. Inte bönorna kanske för de blev uppätna av insekter. Men grönkålen och tomatplantan blev enorma på denna lilla yta. De fick ingen extra näring under hela säsongen och grönkålen stod fint tills dess att rådjuren åt upp den på vintern. 

Däremot så kom inte en enda maskros upp i pallkragen. Och det är anmärkningsvärt. Resultatet från vårt amatörexperiment ligger tydligen i linje med kontrollerade försök i Holland där skadedjur, virus och även (tror jag) ogräsfrö förintas i fermenteringsprocessen. 

Det här är högintressant för den som har kolonilott. Just på en kolonilott har man ofta mycket ogräs men ont om utrymme så att kompostera allt ogräs tar mycket plats under lång tid. Om man kan fermentera ogräset på ett par veckor och det nästan blivit jord på fyra veckor sammanlagt skulle det kunna lösgöra värdefull yta. På en balkongodling har man ju heller inte mycket plats men då har man inte samma problem med ogräs, och i en villaträdgård finns det väl alltid plats för en komposthög som kan ligga ostörd och mysa i flera år. Så jo, det vore verkligen intressant om fler kolonister kunde prova detta. 

Vårt andra experiment handlade om ifall det var möjligt att odla potatis på kartong täckt med gräs/lövkompost och även diverse ogräsblad från lotten. Svar ja. Det gick mycket bättre för oss än för en annan kolonist som provat samma metod men med bara halm. Varför vet vi inte. Men vi fick stora fina goda potatisar. Vi försökte slänga på nytt täckmaterial allteftersom potatisen växte, och vi försökte vattna när det var torrt. Vi slarvade med båda. Och sommaren var verkligen väldigt väldigt torr. Maskarna tuggade i sig kartongen och under den gick det nu att dra isär ogräsrötterna från jorden. Det gick inte innan vi lade på kartongen. Då var det bara rötter. Ingen jord. 

Så med minimal arbetsinsats och absolut ingen nyinköpt jord fick vi alltså fina skördar av både kål, tomater och potatis. Dessutom är utgångsläget mycket mycket bättre detta år ifall man vill ge sig på de sista rötterna och komma ner i lerjorden. Jag hoppas att vi så småningom ser färre påsar med "jord" från Eldorado (det är väl mest dött fluff med handelsgödsel) och mer egen jordtillverkning på vårt område. Även om jag själv slarvar och forfarande köper jord för att göra fåror i lerjorden som jag kan så i, och jord till förkultiveringen inne i tunnelväxthuset. Men kanske det här blir sommaren som jag lyckas producera bra jord till sådd och förkultivering själv.  På vår gemensamhetsodling Bagisodlarna så gör vi faktiskt det redan med hjälp av löv och bokashinkar från Middagsfrid inne i stan. Så jag vet ju att det går!

Konsten att odla med hjälp av ogräs och EM

Vår försöksodling av tomater på experimentlotten föll väl ut. Den helt parksalladsinvaderade jorden täcktes med kartong och sedan varvade vi bladen från parksalladen med lite tidningar tills vi fick något som liknade en bädd. I denna bädd gjorde vi några hål och där stoppade vi ner tre stycken halvt döda tomatplantor av sorten 'Ananas Noir' - detta var i mitten av juli. Man kan se hur små plantorna var i föregående inlägg på bilden längst ner.

Efter att en annan kolonist påpekat att det nog var lite fult med tidningarna så täckte vi med gräs. Men det var mest av kosmetiska skäl och helt ärligt så känner jag mig efter den här sommaren lite tveksam till att använda för mycket gräs som täckmaterial men de tankarna får vänta.

Tomaterna fick några nävar jord runt rötterna och idén var att vi ville se om rötterna på något sätt kunde växa i bara parksalladsblad. Inte hydroponics men leafoponics kanske....

Tidigare hade vi bryggt ett näringsvatten med hjälp av mikroferm, vi blandade lika delar vallört, åkerfräken och nässlor, lät detta jäsa i ca två veckor i en 10 liters hink där vi blandat 0,5 liter mikroferm och 0,5 liter melass. Brygden blev mörkbrun, ungefär som en svensk insjö, och doftade som vin under jäsning. Inte äckligt alls på det sätt som ett ruttnande nässelvatten brukar vara. Näringen var också fyra gånger så hög som i det rötade vatten som jag gjort tidigare och dessutom full av probiotiska mikrober som stimulerar livet i jorden. Vi spädde ut vattnet mer än rekommenderat (vilket är 1:20) och detta var den näring tomaterna fick. 

Jösses. Detta var verkligen ett fyrkantigt inlägg men det är viktigt att all fakta kommer med för resultatet var fantastiskt. Ett mirakel. 
Dessa tomater förvandlades nämligen från halvdöda taniga små stjälkar till stora kraftiga plantor. Jag har aldrig sett sådan tillväxt förut. Och detta mitt ute på friland i en allt annan än vacker svensk sommar. Eftersom experimentet inte var kontrollerat vet vi inte vilken faktor som var avgörande men jag satsar mina slantar på det fermenterade nässelvattnet. 

Om just EM och tomater kan man läsa på Botanic Cultures hemsida, några citat från referat av vetenskapliga artiklar: "EM i kulturen höjde skörden med ca 35-44%", "Ett jämnare upptag av kväve gav klart signifikant höjd skörd samt friskare och mer motståndskraftigare plantor" och "EM i kulturen gav signifikant höjd skörd samt en gröda med bättre kvalité + högre halt av C-vitamin". (ja, jag vet, forskare älskar ordet "signifikant":)

I och med detta experiment anser jag nu också att vi bevisat att man inte behöver köpa påsjord om man får en lott som är full av ogräs. Täck ogräset med kartong, använd bladen från ogräset att bygga bäddar av, gör planteringshål där lite jord kan tillföras och brygg sedan denna näringslösning. Du kanske inte kan odla allt första året, rotfrukter till exempel går bort (fast potatis är ju ett annat sätt att bearbeta ogräs). Men i gengäld blir du klimat och miljöhjälte och efter ett par säsonger har ogräsrötterna gett upp och då har du fantastisk jord. 

För den som vill köpa mikroferm och melass så rekommenderar jag Bokashi.se - framförallt rekommenderar jag Jennys blogg, där hittar man hur mycket information som helst! 

Ett lite bättre nässelvatten

Att ge plantorna extra gödning med nässelvatten är en beprövad metod inom ekologisk odling. Tyvärr stinker det ganska illa eftersom nässlorna i princip ruttnar i vattnet. Men för ett par veckor sedan fick jag ett nytt recept på nässelvatten, ett recept som gör denna gödning mångfalt mer effektiv samtidigt som det lär ta bort den hemska doften av förruttnelse eftersom man istället fermenterar nässlorna. 

Ta en 10-liters hink och fyll med vatten och nässlor (eller andra valfria plantor som innehåller kväve och mineraler, själv har jag gjort en blandning av nässlor, vallört och åkerfräken för jag tänker att det borde bli finfin gödning).
Tillsätt 0,5 liter Mikroferm och 0,5 liter rörsockermelass.
Se till att allt blandas, lägg på ett lock och vänta 10-14 dagar.
Sila sedan av nässlorna och späd vattnet 1:20 när du ska vattna.

Bäst blir det om du kan hålla en temperatur runt 37 grader för hinken (alltså kroppstemperatur) och det är också bra om vattnet får stå och lufta ett dygn innan du börjar processen ifall det finns klor i vattnet. Regnvatten borde vara optimalt tänker jag. 

Mikroferm är ett slags mikrobiellt konsortium, ett gäng olika sorters mikroorganismer eller positiva bakterier som tillsammans påverkar levande strukturer som jord och vatten på ett bra sätt. Och därmed också dina odlingar. Sjukdomsalstrande bakterier trivs inte i en miljö där man tillfört dessa grupper av mikrober. Därför kan man även spraya mikroferm på till exempel svampangrepp. En annan sak som de gör är att se till att kvävet stannar kvar under nedbrytningsprocessen istället för att försvinna ut i atmosfären som metangas, därför blir förmodligen detta nässelvatten rikare än den traditionella varianten. Och när mikroberna väl vattnas ut och tar sig ner bland rötterna kring dina plantor så sätter de igång och samverkar på ett sätt som gör att rottillväxten stimuleras och fotosyntesen fungerar bättre. 

Den som har god kunskap om Bokashi och även dessa processer kanske påpekar att Mikroferm är en produkt som redan är "aktiverat" och därför borde man inte behöva tillsätta melass. Det är sant. Jag har idag själv prövat att göra en hink utan rörsockermelass (eftersom jag inte hade någon) - anledningen att man tillsätter det är för att göra processen ännu mer effektiv, att försäkra sig att det verkligen fermenteras istället för att ruttna. Om min hink fylls av fermenterade örter istället för ruttnade örter vet jag om ett par veckor. Men dåligt kan det i alla fall inte bli. Bara lukta lite värre. 

För den som bor i Stockholm kan man köpa Mikroferm på Zetas (en av de få handelsträdgårdar som inte säljer RoundUp till skillnad från till exempel Trädgårdshuset i Skarpnäck som säljer alla gifter de kan så länge det är lagligt). Om du inte bor i Stockholm så är det postorder som gäller, här eller här. 

Gratis är det inte men efter att ha använt mig av bokashi i ett par säsonger och sett den enorma skillnaden det gör för framförallt mina tomater så är jag numera övertygad att dessa mikrober gör skillnad för jorden. Som alla ekologiska odlare så vill jag ha så friska plantor som möjligt eftersom jag knappast kan attackera eventuella problem med gift, att använda mig av metoder som fermentering med positiva bakterier blir därför ett slags växtskyddsprofylax. 

UPPDATERING: min första hink utan sockermelass jäste ganska dåligt och luktade lite unket, jag gjorde en ny sats med melass och då kickade processen igång - det luktade friskt och en mätning av ledningstalet på de två olika hinkarna visade att den andra omgången som fermenterat bra innehöll fyra gånger så mycket näring! Så mer näring OCH goda bakterier - detta är verkligen ett nässelvatten att satsa på. Det kostar en slant, ca 75 öre per färdig liter, men det tycker jag nog att det är värt.