Grönsaksfly på tomaterna

Igår hade jag lyxen att få lyssna på Sveriges mest inbitna växtskyddsfanatiker, Maj-Lis Petterson. Från halv nio till klockan fem pratade hon non-stop om alla de hemskheter som kan drabba en odlare. Vi hade blivit ombedda att ta med prover på något som vi undrade över, själv plockade jag med ett par av mina tomater som verkade ätna på ett märkligt sätt.

Grönsaksfly, svarade Maj-Lis utan att tveka så mycket som en millisekund. Tydligen ett väldigt vanligt problem för den som odlar i växthus. Och det gör ju jag denna säsong. Tomater och paprikor tillhör favoritmaten. Det är larverna som tuggar i sig allt de kommer åt. De börjar med bladen längst ned när de är små och äter sig sedan uppåt. Alltså bör man som tomatodlare ha uppsikt på de nedre bladen för att upptäcka en larvinvasion i tid. De gillar att arbeta i skugga så ofta ser tomaten fin ut från framsidan, men när man vänder på den kan den vara alldeles sönderäten.

Jag har massor av tomater, hinkvis, och bara några enstaka som är angripna så jag tror inte att jag kommer att bry mig om att jaga dem. Det enda som hjälpte här var tydligen biologisk bekämpning. Något som kallades för LARVskydd och som sprutas på plantorna. En cirka 180 kronor trodde hon att det kostade för minsta portionen. 

Larven som ätit på mina tomater ser förmodligen ut såhär:

Maj-Lis rekommenderade för övrigt att man alltid ska knipsa bort allt som ser angripet ut, minsta lilla blad vid minsta lilla misstanke, då kan man hålla eventuell smitta eller skadedjur under kontroll. Varenda larv ville hon döda också, hittar vi dem i odlingarna så är de där för att äta upp våra grödor. Tre larver var undantagna: nyckelpigans, blomflugans och nätstingssländan. 
Ska leta reda på bilder av dem senare. 

Pungpinans potatisskola - del tre: bladmögel?

Att det ska vara så svårt att skilja det ena angreppet från det andra. Bladmögel är jag numera väldigt nojig över. Jag förlorade alla mina frilandstomater till dessa små monstersporer förra sommaren. Nu börjar det hända saker med potatisbladen på Pungpinan, jag går runt och spanar, hos några är de friska och gröna, hos andra finns det fläckar av mer eller mindre oidentifierbart ursprung för en potatisamatör som jag själv. Mina förodlade Amadine fick små fläckar för några veckor sedan.

Så jag tog en bild med mobilen och mejlade till vår snälla lärare på den ekologiska trädgårdskursen. Om du också har märkliga fläckar på dina blad så får du hans svar här:

Kan vara ett begynnande angrepp, men behöver inte vara det. Om du börjar och hitta angrepp på själva stjälkarna oftast på de yttre sidogrenarnas infästning (grenveck) så är det mer tydlig indikation på bladmögel. Jag brukar av hygieniska skäl dock rensa bort de blad som ser ut som på bilden. Om du har det mer spritt i odlingen och i synnerhet om hela bladsställningar börjar vissna så tar jag bort all blast som är angripen, eller om jag skördat och är nöjd med potatisens storlek så tar jag bort all blast i landet. Var noga med att ta blast som har angrepp direkt ner i en sopsäck. Håll inte på och vippa runt med det du har i näven medan du plockar ett större knippe utan stoppa var och en du tar direkt ner. Sedan får de gå i soporna.

Jag hade tur, alla knölarna var färdigvuxna, fina och stora och supergoda, så utan att vifta för mycket med blasten åkte den rakt ned i en sopsäck. Det är nog hopplöst att odla potatis på ett koloniområde utan att åka på smittan. Och om man låter den breda ut sig bland bladen så tar den sig ned i knölarna också, då blir de giftiga och helt oätliga:( 

Bilden nedan har jag lånat från nätet. Som skräckinformation för den som aldrig sett en drabbad potatis (ungefär som bilderna de visade i skolan för att man inte skulle börja röka eller snusa...).

Pungpinans potatisskola del ett

Pungpinans potatisskola del två

Pungpinans potatisskola del 2

Efter tre veckor hade de förodlade potatisarna utvecklat jättefina rötter. Väldigt många rötter till och med. Och då var det dags att plantera dem. 

De sätts på samma djup som vanligt, det vill säga ca 15 cm, och med samma avstånd, 30 cm mellan plantorna och 60 cm mellan raderna. Enligt vår lärare så är det ingen idé att snåla med utrymmet och tro att man ska få mer potatis. Står de för nära så blir det inte speciellt många knölar på plantorna. Problem med att kupa får man också.

När man placerat ut potatisen är det bara att fösa över jorden igen. Allt görs alltså precis som vanligt med den enda skillnaden att man måste hålla koll på frostläget. Verkar det bli kallt är det bra att lägga en fiberduk över blasten. Det är dock ingen katastrof om lite blast stryker med. Tror jag.

Bilderna är från kursen men jag har självklart gjort detta även på Pungpinan. Vi får se om vi lyckas skörda våra Amadine till midsommar...

Pungpinans potatisskola del 1

Pungpinans potatisskola del 3

Pungpinans potatisskola del 1

Glöm allt det gamla du lärt dig om att grodda potatisen i äggkartonger. I år har förODLING av potatis slagit igenom stort. I alla fall är det först denna vintersäsong som jag fått upp ögonen för det. 

Först var det växtskydds-MajLis som pratade om det på en SoS-föreläsning. Sedan såg jag det i en trädgårdstidning. Och när jag började på kursen i ekologisk odling så var det bland det första som vår lärare pratade om. Igår tog de upp det på Trädgårdsonsdag också, fast utan att förklara varför det kan vara viktigt att förodla.

Visst kan det vara roligt att få potatis till midsommar men det är inte därför jag förodlar min potatis i år. Det är för att jag inte vill få potatisbladmögel. Och jag vill inte sprida mögel till mina grannar. Därför tänker jag att alla vi som odlar så tätt inpå varandra som man gör på ett koloniområde borde förodla våra potatisar.

Om du förodlar från början av april så är de flesta potatissorter så pass färdiga vid mitten av juli att du kan klippa bort blasten. Och det är blasten som fångar upp och sprider mögel. Det går utmärkt att låta potatisen ligga kvar i jorden för skörd under sommaren fram till hösten - om man inte har maskar eller andra småkryp som borrar hål i den. Och det har tyvärr vi. I alla fall hade vi det förra sommaren. Så vi kommer även att odla potatisen Sarpo Mira som fick 9 av 10 poäng vad gäller mögel-resistens. Den kommer jag att sätta direkt för senare skörd.

I år har jag alltså inte sparat äggkartonger utan mjölkkartonger. Det räcker gott och väl med en 9x9 cm kruka men det var billigare att återvinna mjölkkartonger för mig. Dock har jag inte hur många som helst så jag skar av ena långsidan (istället för toppen) så att jag kunde plantera två i varje. Förmodligen hade jag kunnat trycka ned 3 i en kartong. Långsidan som jag skar bort gjorde jag en mellanvägg av för att inte rötterna skulle trassla ihop sig. Sedan klippte jag hål i varje hörna, vattnade igenom jorden en gång och satte ned ungefär halva potatisen i jorden. Jag har aldrig gjort detta förut så att det fungerar kan jag inte garantera.

I början av maj kan man plantera ut under skydd av fiberduk. Hur det går till återkommer jag om när vi gjort det på kursen!

Pungpinans potatisskola del 2
Pungpinans potatisskola del 3

För den som vill lära sig mer om potatis rekommenderar vi SoS föreläsning nu på tisdag den 23 april

23 april Pirjo Gustafsson
Söderledskyrkan - Obs! Farsta-salen
(T-bana Hökarängen), tisdag 23 april kl 18.00.

Potatis – en älskad svensk kulturväxt! En importerad knöl som bor i våra hjärtan. Snövit, Maria, Ofelia och Amerikapotatis – vem vill vara utan dem! Vem längtar inte efter sommarens första potatiskok och drömmer inte om mandelpotatis och Rosamunda.

Du har nu chansen att få träffa Pirjo Gustafsson företagarcoach och potatiskonsulent på LRF med stor erfarenhet av nya och gamla sorter, odling och växtskydd.

Kostnad:
GRATIS för medlemmar i odlingsföreningar i SoS (dvs. Björkhagen, Drevviken, Enskede Gård, Farsta Gård, Forsån, Gubbängen, Hammarbyhöjden, Larsboda, Orhem Trekanten, Pungpinan, Skarpnäck Fritidsträdgårdar, Snösätra Norra, Snösätra Södra, Täppan)

50 kr för utomstående i mån av plats.

Avgiften betalas på plats, medtag jämna pengar.

Frukt och juice till självkostnadspris.
Lotteri med fina priser.

Anmälan:
Du anäler dig senast 22 april till kjell.eklind@studieframjandet.se eller 08-555 352 32
Ange ditt namn, förening och mobilnummer
Anmälan är bindande



Potatisbladmögel förtjänar ett eget inlägg så det kommer senare.

Lerjord och gul sötväppling

"Tyngden, trögheten och det kompakta motståndet visar sig på många sätt i hennes temperament. Eftersom hon är måttligt road av snabba förändringar får jag på våren vänta länge innan hon torkat upp och tagit del av värmen så pass att fröna kan stoppas ner. Ett plötsligt regn har hon också svårt att ta till sig. Regnet kan inte tränga ner och blir liggande ovanpå vilket får ytan att slamma igen och bli tät. Några dagars torka på det och den nysådda trädgården liknar mest ett krackerlerat betonggolv." (ur Rosendals Trädgård av Lars Krantz)

Känns det igen? Jag tror de flesta odlare i Stockholmstrakterna har svurit över lerjorden. Kanske är det därför som så många har valt att odla i pallkragar och fylla dessa med köpejord istället.

Men när lerjorden fungerar så är den underbar. Fylld av godheter. Mycket givmildare än den snåla sandjorden. Det gäller bara att hitta sätt att domptera hen. Själv har jag tillfört så mycket kompost jag kunnat, och gödsel med mycket halm i. Och nu har jag lärt mig ett annat trick som jag givetvis måste berätta om. 

Vissa gröngödslingsväxter har väldigt djupa rötter. En av dessa är den gula sötväpplingen. Låter som en rar fågel tycker jag. Den andra är lusern, mer känd som blålusern. Och en tredje är lupinen som jag skrev om tidigare. Det fina med deras djupa rötter är att de dels kan transportera upp mineraler från djupet dit rötterna från våra vanliga klena grönsaker aldrig når, och dels bildar dräneringskanaler med dessa djupa rötter. De kan alltså hjälpa oss att tämja lerjorden.

Så har du ett hopplöst hörn i din lott låt den gula sötväpplingen och den blåa lusernen få ta över ett par säsonger. Släng in lite ettårig lupin också. De dränerar, fångar upp mineraler, ger massor av mat till våra pollinerare och bladmassa som kan myllas ner igen i den styva lerjorden. Det är vad vissa skulle kalla en win-win situation. Hos Impecta hittar man dem under krydd- och medicinalväxter, för både sötväpplingen och lusernen är gamla kulturväxter. 

Jag har själv en ganska stor hopplös yta. Tror jag ska flytta på perennerna som jag satte där förra året och skapa en liten blomstrande oas för bina istället.

Vill du läsa mer om gröngödsling är Fobo som alltid en bra kunskapskälla.  

Spaljerade äppelträd

Förr i världen bemästrade den trädgårdsintresserade konsten att spaljera. Det finns massor av kloka och vackra sätt att hantera träd och buskar på liten yta. Skörden blir kanske inte större men ett spaljerat äppelträd gör det åtminstone möjligt att få både äpplen och grönsaker på en liten odlingslott.
   Alltså var detta något som rekommenderades kolonister på trettiotalet. 

För mer tips om hur man underhåller en spaljé klicka här!

Är det inte på tiden att vi kör lite retro och äppelrenässans, bereder en plats för spaljéns come-back i koloniträdgårdarna? Speciellt som äpplen rent allmänt verkar ha fått ett lyft av det nya intresset för äppelmust. 
   Själv har jag nu gått min första kurshelg i ekologisk trädgårdsodling och brutit min livslånga skräck inför trädbeskärning och är sådär entusiastisk som bara den nyfrälsta nybörjaren kan vara.

Jag har långt ifrån koll på hur man beskär ett träd. Det är många faktorer som ska vägas in, skott som kan växa både hit och dit, men jag tror ändå att det är möjligt och jag vet att en låg häck av äpplen skulle vara en otroligt vacker inramning till mina grönsaksland. Blir jag orolig för att trädrötterna ska störas är det ju bara att se till att jag odlar grönsakerna på höjda bäddar. 
   Varenda kvadratmeter kan utnyttjas och som bonus kan du få använda ord som "kordong" och initierat tala om "fruktved" istället för blomskott. 

Billigast blir det att skaffa några ettåringar utan grenar. Här bör man välja B9 som grundstam och någon svagväxande sort på den - annars sprängs spaljén!     
   Man börjar med att klippa tillbaka stammen till ca en halvmeter ovanför markytan och är noga med att klippa där det finns fina skott som kan skjuta ut i motsatta riktningar (den riktigt kloka kanske börjar med att plantera trädet...)
   Ett skott ska styras upp och de andra åt sidorna, försök att få sidoskotten så horisontella som möjligt. 
   På hösten binder man till slut ner sidoskotten helt horisontellt mot spaljén och då har man byggt första våningen.
   Sedan är det dags att toppa toppskottet en gång till och på så vis bygga upp våning två.

Jag slänger in lite bilder här från en trettio år gammal bok jag lånat på biblioteket, Konsten att beskära buskar och träd av C. Brickell

OBS - det här är ingen instruktionstext, mer en illustration över att det faktiskt går att bygga sin egen äppelspaljé. 
Om man vågar och har tid. 
Det finns förstås även färdigspaljerade äppelträd att köpa men då kostar de bortåt en 600-700 kronor och det är ganska mycket pengar. 

Fast först bör man nog gå en beskärningskurs. Så att man lär sig hur träden tänker liksom. Jag har inte hittat någon kurs i Stockholm just nu, men det borde finnas. Ett ställe som det kan löna sig att hålla koll på är nog Rosenhill, för de har haft kurser förut, senast i höstas, och kanske blir det en aprilkurs i år också.