Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl. 

Till vår gemensamma städdag hade vi fått en 120-liters bokashitunna av Bokashi.se och även extra bokashiströ. Det går fort att fylla en 120-liters tunna med ogräs om man har 169 lotter. Rasande fort. Och det var inte vilket ogräs som helst utan levnadsglada maskrosor med både rötter och fröställningar plus en massa andra ogräskompisar. Vi varvade strö med ogräs, plattade till så mycket det gick med en träplanka och stängde sedan tunnan och lät den stå i en månad. Det var fortfarande kallt om nätterna och bokashiprocessen behöver värme så därför fick den extra tid.

När vi sedan öppnade tunnan möttes vi av en något ovanlig syn för den som är van vid bokashi. Eftersom det även följt jord med ogräset så hade jordifieringsprocessen påbörjats, det var alltså inte mjölksyrat ogräs under locket utan något som redan började likna jord. Lite syre hade slunkit in eftersom någon gläntat på locket utan att stänga ordentligt. Kanske var det också en faktor som påskyndat jordomvandlingen och kanske var det därför som de vita jästsvamparna var så markanta. 

Maskrosorna hade blivit en prickig monstervarelse. 

Vi tömde hela tunnan i en pallkrage som fått en barriär mot mark-ogräset i form av flyttkartonger (det här är en ogräslott) och blandade med annat organiskt material, lite torrt, lite färskt, lite allt möjligt. Sedan gjorde vi små planteringsgropar som vi fyllde med jord och stoppade ner kål- och tomatplantor. Även några bönplantor. Och täckte allt med gräs.

Plantorna frodades. Inte bönorna kanske för de blev uppätna av insekter. Men grönkålen och tomatplantan blev enorma på denna lilla yta. De fick ingen extra näring under hela säsongen och grönkålen stod fint tills dess att rådjuren åt upp den på vintern. 

Däremot så kom inte en enda maskros upp i pallkragen. Och det är anmärkningsvärt. Resultatet från vårt amatörexperiment ligger tydligen i linje med kontrollerade försök i Holland där skadedjur, virus och även (tror jag) ogräsfrö förintas i fermenteringsprocessen. 

Det här är högintressant för den som har kolonilott. Just på en kolonilott har man ofta mycket ogräs men ont om utrymme så att kompostera allt ogräs tar mycket plats under lång tid. Om man kan fermentera ogräset på ett par veckor och det nästan blivit jord på fyra veckor sammanlagt skulle det kunna lösgöra värdefull yta. På en balkongodling har man ju heller inte mycket plats men då har man inte samma problem med ogräs, och i en villaträdgård finns det väl alltid plats för en komposthög som kan ligga ostörd och mysa i flera år. Så jo, det vore verkligen intressant om fler kolonister kunde prova detta. 

Vårt andra experiment handlade om ifall det var möjligt att odla potatis på kartong täckt med gräs/lövkompost och även diverse ogräsblad från lotten. Svar ja. Det gick mycket bättre för oss än för en annan kolonist som provat samma metod men med bara halm. Varför vet vi inte. Men vi fick stora fina goda potatisar. Vi försökte slänga på nytt täckmaterial allteftersom potatisen växte, och vi försökte vattna när det var torrt. Vi slarvade med båda. Och sommaren var verkligen väldigt väldigt torr. Maskarna tuggade i sig kartongen och under den gick det nu att dra isär ogräsrötterna från jorden. Det gick inte innan vi lade på kartongen. Då var det bara rötter. Ingen jord. 

Så med minimal arbetsinsats och absolut ingen nyinköpt jord fick vi alltså fina skördar av både kål, tomater och potatis. Dessutom är utgångsläget mycket mycket bättre detta år ifall man vill ge sig på de sista rötterna och komma ner i lerjorden. Jag hoppas att vi så småningom ser färre påsar med "jord" från Eldorado (det är väl mest dött fluff med handelsgödsel) och mer egen jordtillverkning på vårt område. Även om jag själv slarvar och forfarande köper jord för att göra fåror i lerjorden som jag kan så i, och jord till förkultiveringen inne i tunnelväxthuset. Men kanske det här blir sommaren som jag lyckas producera bra jord till sådd och förkultivering själv.  På vår gemensamhetsodling Bagisodlarna så gör vi faktiskt det redan med hjälp av löv och bokashinkar från Middagsfrid inne i stan. Så jag vet ju att det går!

Konsten att odla med hjälp av ogräs och EM

Vår försöksodling av tomater på experimentlotten föll väl ut. Den helt parksalladsinvaderade jorden täcktes med kartong och sedan varvade vi bladen från parksalladen med lite tidningar tills vi fick något som liknade en bädd. I denna bädd gjorde vi några hål och där stoppade vi ner tre stycken halvt döda tomatplantor av sorten 'Ananas Noir' - detta var i mitten av juli. Man kan se hur små plantorna var i föregående inlägg på bilden längst ner.

Efter att en annan kolonist påpekat att det nog var lite fult med tidningarna så täckte vi med gräs. Men det var mest av kosmetiska skäl och helt ärligt så känner jag mig efter den här sommaren lite tveksam till att använda för mycket gräs som täckmaterial men de tankarna får vänta.

Tomaterna fick några nävar jord runt rötterna och idén var att vi ville se om rötterna på något sätt kunde växa i bara parksalladsblad. Inte hydroponics men leafoponics kanske....

Tidigare hade vi bryggt ett näringsvatten med hjälp av mikroferm, vi blandade lika delar vallört, åkerfräken och nässlor, lät detta jäsa i ca två veckor i en 10 liters hink där vi blandat 0,5 liter mikroferm och 0,5 liter melass. Brygden blev mörkbrun, ungefär som en svensk insjö, och doftade som vin under jäsning. Inte äckligt alls på det sätt som ett ruttnande nässelvatten brukar vara. Näringen var också fyra gånger så hög som i det rötade vatten som jag gjort tidigare och dessutom full av probiotiska mikrober som stimulerar livet i jorden. Vi spädde ut vattnet mer än rekommenderat (vilket är 1:20) och detta var den näring tomaterna fick. 

Jösses. Detta var verkligen ett fyrkantigt inlägg men det är viktigt att all fakta kommer med för resultatet var fantastiskt. Ett mirakel. 
Dessa tomater förvandlades nämligen från halvdöda taniga små stjälkar till stora kraftiga plantor. Jag har aldrig sett sådan tillväxt förut. Och detta mitt ute på friland i en allt annan än vacker svensk sommar. Eftersom experimentet inte var kontrollerat vet vi inte vilken faktor som var avgörande men jag satsar mina slantar på det fermenterade nässelvattnet. 

Om just EM och tomater kan man läsa på Botanic Cultures hemsida, några citat från referat av vetenskapliga artiklar: "EM i kulturen höjde skörden med ca 35-44%", "Ett jämnare upptag av kväve gav klart signifikant höjd skörd samt friskare och mer motståndskraftigare plantor" och "EM i kulturen gav signifikant höjd skörd samt en gröda med bättre kvalité + högre halt av C-vitamin". (ja, jag vet, forskare älskar ordet "signifikant":)

I och med detta experiment anser jag nu också att vi bevisat att man inte behöver köpa påsjord om man får en lott som är full av ogräs. Täck ogräset med kartong, använd bladen från ogräset att bygga bäddar av, gör planteringshål där lite jord kan tillföras och brygg sedan denna näringslösning. Du kanske inte kan odla allt första året, rotfrukter till exempel går bort (fast potatis är ju ett annat sätt att bearbeta ogräs). Men i gengäld blir du klimat och miljöhjälte och efter ett par säsonger har ogräsrötterna gett upp och då har du fantastisk jord. 

För den som vill köpa mikroferm och melass så rekommenderar jag Bokashi.se - framförallt rekommenderar jag Jennys blogg, där hittar man hur mycket information som helst! 

Vi angriper en ogräsinvaderad lott

Det finns några lotter på vårt koloniområde som aldrig riktigt lyckas hitta en "skötare". En sådan lott har jag bett vår styrelse om lov att köra lite experiment på och de har sagt ja. Visst hade vi kunnat lämna den till kön, men varje gång den får en ny ägare så ger hen upp efter en säsong. Därför prövar vi en annan strategi. Jag lägger ut lite bilder här som dokumentation, så kallade "före"bilder... och även på rotmattan som parksalladen skapat.

Att som nybliven odlare stå inför ett hav av flerårigt ogräs är inte en helt ovanlig utmaning. Och det är därför vi har hittat på det här försöket där både nya och gamla medlemmar kan prova lite olika metoder för att få bukt med ogräset utan att ta till metoder som jordfräs eller pallkragar med påsjord. 
Jordfräsen förstör mikrolivet och påsjorden kostar pengar. Men det kommer att ta tid, det är inget quick-fix, därför får man också öva sig i att njuta av det som finns som Lena så sant påpekade, under tiden som man försöker kväva ogräset. Lite mindfulness kanske? Inte så svårt när man hittar både vackra perenner och bärbuskar, en riktig pärla började ta form under vår arkeologiska utgrävning. 

På en och en halv timma lyckades vi göra nästan en fjärdedel av lotten synlig och även att anlägga en slags försökslasagne, dock helt utan recept. En slarvmajelasagne som kan både bära och brista. I princip slet vi bort parksalladsbladen och annat som växte där, luckrade jorden med en grep, lade på kartong, slängde tillbaka allt ogräset som vi plockat (dock utan rötter och frön, ja, kanske några som rotrester slank med och en frökapsel, sånt som händer en slarvmaja), lade på lite tidningar, lite mer ogräs, lite mer tidningar och ogräs. Vår förhoppning är att detta ska puttra ihop till jord till nästa säsong och att parksalladen ska ge upp livshoppet under denna hög. Tanken är att ingenting ska lämna lotten, allt ska återvinnas och komma åter till jorden i ett kretslopp. 

Eftersom vi hade lite hemlösa tomater så gjorde vi även några gropar i denna bädd, fyllde dem med ett par nävar jord och tryckte ner tomaterna. Om de skulle överleva, växa och bära frukt är det ett mirakel. Men det kan vi nog inte hoppas på. 

Vi hann även med att göra gödningsvatten som jag skrev om i tidigare inlägg, dock med melass denna gång eftersom fermenteringsprocessen inte riktigt kom igång utan melassen. När det puttrat klart ska vi skicka det för kontroll och om det lyckas har vi massor av gödselvatten som nog räcker till oss alla på området. Den här gången körde vi 1/3 nässlor, 1/3 vallört och 1/3 fräken.

Om någon orkar kan vi även att ge oss på att gräva upp en mindre del av lotten och rensa bort ogräsrötterna. Då har vi något att jämföra med - kanske blir det ett mini-projekt nästa gång vi ses. 

Tips till alla er som ska få en lott denna helg

På söndag kommer det blivande lottägare till Pungpinan, hela 11 lotter är lediga. Några är i jättefin form, uppgrävda och fria från ogräs, bara att köra igång. Andra är inte så uppgrävda, och inte så jättefria från ogräs heller. Ärligt talat, en del av de lediga lotterna är i bedrövligt skick.

Men man är väl inte odlare om man inte är pigg på utmaningar. En hemsk lott kan bara bli bättre, och det är något speciellt med att bryta ny mark. Att få skapa något från början. 

Om det är väldigt mycket ogräs så tror jag på täck-tekniken som demonstreras i detta youtube-klipp av Alys Fowler (ja, jag vet, jag är helt såld på henne, men till mitt försvar så gillar till och med vår lärare på den ekologiska odlingskursen denna kvinna, "hon är en av oss" sa han, "inte som de där fjantiga programledarna på trädgårdsonsdag, nej, hon är en riktig odlare")

Så kolla här och lär! (och vill ni kolla första klippet från hennes odlingslott så finns det här)

Att stirra ogräset i vitögat - om kompensationspunkten

Min så vanligtvis godlynta granne har förvandlats till den elaka drottningen från Alice i Underlandet. Under stridsropet "off with their heads!" halshugger hon numera vartenda ogräs på lotten.

Jag hejar på.

När jag fick vår lott trodde jag att den enda ordentliga formen av ogräsrensning var att omsorgsfullt gräva upp varenda liten rot. Jag grävde och grävde. Hann aldrig till sådden. Och Mme åkerfräken hånade mig glatt när hon dök upp än här än där.

Sedan kalkade jag. Det gillar inte åkerfräken. Och lade halva lotten under markduk. Odlade istället ovanpå duken i jorden från en stor komposthög. Som mest bestod av åkerfräken. Men det gick bra. Bästa skördarna har vi fått från åkerfräkenkomposten.

Så en dag började min man hugga huvudet av dem. Jag skrockade och muttrade om att det var slöseri med energi. "Man måste få upp hela roten förstår du väl!".
Jag hade fel. Sedan vi envist jagat de små liven så fort de tittar fram så har skaran decimerats. Och drar man upp dem snabbt hinner de inte ta över. 
Min granne är på rätt spår. I vår hörna av Pungpinan halshugger vi nu för fullt.

Det handlar om något som kallas för kompensationspunkt. Det är den punkt när fotosyntesen producerat lika mycket socker som gått åt till cellandningen. Växten har inte har något socker kvar till lagring och tillväxt utan måste få hjälp av solen för att växa vidare. Plockar man ogräset vid den punkten kan det utarmas. Jag vet inte var punkten ligger för åkerfräken. Så vi chansar. Och även om de inte är utrotade så är de färre. 

Fast för maskrosor funkar det inte. De måste upp med roten.

För den riktigt vetgiriga ogräsmanikern finns det mer information om du klickar här.

P.S. Jag vet, åkerfräken är en fantastisk läkeört med anti-inflammatoriska egenskaper och kan användas till allt från klåda till glänsande hår. Nästan varje år är det någon som upplyser mig om detta faktum. Men jag sysslar inte med läkeörter. Så för mig är den ett gissel.