Att stirra ogräset i vitögat - om kompensationspunkten

Min så vanligtvis godlynta granne har förvandlats till den elaka drottningen från Alice i Underlandet. Under stridsropet "off with their heads!" halshugger hon numera vartenda ogräs på lotten.

Jag hejar på.

När jag fick vår lott trodde jag att den enda ordentliga formen av ogräsrensning var att omsorgsfullt gräva upp varenda liten rot. Jag grävde och grävde. Hann aldrig till sådden. Och Mme åkerfräken hånade mig glatt när hon dök upp än här än där.

Sedan kalkade jag. Det gillar inte åkerfräken. Och lade halva lotten under markduk. Odlade istället ovanpå duken i jorden från en stor komposthög. Som mest bestod av åkerfräken. Men det gick bra. Bästa skördarna har vi fått från åkerfräkenkomposten.

Så en dag började min man hugga huvudet av dem. Jag skrockade och muttrade om att det var slöseri med energi. "Man måste få upp hela roten förstår du väl!".
Jag hade fel. Sedan vi envist jagat de små liven så fort de tittar fram så har skaran decimerats. Och drar man upp dem snabbt hinner de inte ta över. 
Min granne är på rätt spår. I vår hörna av Pungpinan halshugger vi nu för fullt.

Det handlar om något som kallas för kompensationspunkt. Det är den punkt när fotosyntesen producerat lika mycket socker som gått åt till cellandningen. Växten har inte har något socker kvar till lagring och tillväxt utan måste få hjälp av solen för att växa vidare. Plockar man ogräset vid den punkten kan det utarmas. Jag vet inte var punkten ligger för åkerfräken. Så vi chansar. Och även om de inte är utrotade så är de färre. 

Fast för maskrosor funkar det inte. De måste upp med roten.

För den riktigt vetgiriga ogräsmanikern finns det mer information om du klickar här.

P.S. Jag vet, åkerfräken är en fantastisk läkeört med anti-inflammatoriska egenskaper och kan användas till allt från klåda till glänsande hår. Nästan varje år är det någon som upplyser mig om detta faktum. Men jag sysslar inte med läkeörter. Så för mig är den ett gissel.