måndag 16 maj 2016

Att täckodla potatis på kartong

För kanske tio-tjugo år sedan var täckodling något som bara ryggraden i förbundet för biologisk-organisk odling sysslade med, jag tänker mig att de var något äldre damer och herrar och som nog ansågs som lite udda av majoritetsodlaren. Var de egentligen inget annat än arbetsskygga hippies? Men nu är hippien död eller kanske har hen ersatts av "permies", alltså permakulturister. Lite mer högljudda än den strävsamma FOBO-pionjären, lite mer aktiva på sociala medier. För permakulturisten är täckodling inte ett alternativ, det är ett absolut måste. 

Täckodling är alltså inte längre en udda strategi på kolonilotten utan en allt vanligare syn. Den som täckodlar förfasar sig ofta över grannen som lämnar sin jord öppen, det är en dödssynd att ha öppen jord för det strider mot naturen. Även om det är sant så är det jobbigt att förfasa sig. Att skaka på huvudet och skrocka om andras felaktiga vanor. Men det är kul att prova nya tekniker och det är ju det vi gör på vår experimentlott nr 117.

Så igår på vår gemensamma städdag lade vi ut kartonger som hittats i ett grovsoprum hos allmännyttan i Bagis (bostadsrättsföreningar har aldrig grovsoprum, tur att vi odlar i ett allmännyttestarkt område) sedan gick vi bort till stadens öppna kompost på andra sidan fotbollsplanen och fyllde skottkärror med halvt komposterade löv och gammalt gräsklipp. Alla områden har sin egen rikedom. Bor man på landet kan man kvista över till en bonde och få halm till sin täckodling men det kan inte vi. Och vi vill att det här experimentet ska vara möjligt för alla som odlar på Pungpinan. Även den som inte har bil eller massor av pengar att lägga ut. Alltså använder vi oss av det som finns i vår närhet. 


Kartongerna lades ut över den ogräsmatta som utgör lott 117. På dem lade vi en klick lövkompost och en förodlad potatis, en blandning av Linzer Delikatesse, Allians och Casablanca. Sedan täckte vi med gammalt gräsklipp blandat med lite mer lövkompost och ogräs som vi dragit upp från lotten. Kanske en ca 20 cm tjockt täcke lade vi på nu en första omgång. Vi ska ta fler turer till komposten och lägga på mer en dag när vi slipper streta i duggregn och snålblåst. 
Eftersom lövkompost sällan är särskilt näringsrikt och det gamla gräset hade brunnit så tror vi inte att det blir överskott av kväve utan ganska fina förhållanden för en potatis att växa. Men vem vet. Blir det potatis så är även planen att jämföra med samma sort som vuxit i jord. Får man mer eller mindre potatis, större eller mindre, godare eller samma smak? 

En annan positiv överraskning var att den jord som förra året var ogenomtränglig av parksalladsrötter och som vi täckte med kartong och odlade ovanpå nu var i nästan perfekt skick. Grepen gled lätt ner i jorden, inga rötter som knastrade däremot en och annan mask. Fortfarande dryg lerjord men rötterna var i princip borta. Vi låter jorden vara täckt en säsong till för då borde den bli perfekt till sommaren 2017. Ett ogräs som parksallad går alltså att råda bot på med lite tålamod och inte alltför stora ansträngningar. Men åkerfräkenrötter fanns kvar, om än inte så många.

Att bryta ny mark genom att täckodla potatis på kartong är för övrigt Christina Schaffers bästa odlingstips i det här avsnittet av Odlarna podcast

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...