tisdag 26 juni 2012

Stadsodlingens tid är nu

Junimånad har slagit regnrekord i Stockholm och maj var, som vi alla nog minns, kall och bedrövlig. Det ser inte lovande ut för oss det här året. Jag tror vi får nöja oss med potatis, lök och sallad och glömma alla de andra lite mer värmekrävande grödorna. 

Så egentligen är 2012 helt fel år för stadsodling att slå igenom. För stadsodling är på frammarsch. Tveklöst. När jag vandrar runt på Pungpinan slås jag av hur även vårt område genomgår en förändring i kölvattnet av den nya trenden. Den ena lotten efter den andra grävs upp av ambitiösa människor runt 30-års strecket. Och de odlar grönsaker. Förmodligen kommer det att göras en och annan ekologisk morotspuré till deras små barn under sommaren. 
Jag hoppas att alla de nya odlarna håller ut. Jag hoppas att stadsodling inte är just en trend utan något som kommer att normaliseras. 
Bli ett sätt att leva helt enkelt.

Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie om stadsodling på sin Idagsida. Jag lägger ut länkarna för er som är intresserade men kanske inte läst tidningen i pappersformat.

Busodling 18 juni 

Om kollektivodling i Eriksdal och Skarpnäck 19 juni

Om bin i city 25 juni

Gröna Vågare stannar i stan 26 juni

 

söndag 10 juni 2012

Svärmande bin

Tidningen och kaffekoppen fick läggas åt sidan
Den senaste veckan har våra bin lyckats med konststycket att svärma två gånger. Trots att de skulle ha en svärmtrög drottning. Visst hade vi sett att samhället var starkt, och visst hade vi sett att det hela tiden föddes nya bin, men inte trodde vi att de skulle starta två nya samhällen inom loppet av fem dagar. Pungpinans odlare måste ha bjudit på fantastisk föda i stil med Bamses dunderhonung. De blev helt enkelt för många för kupan och beslöt att dra fram fler drottningar så att de kunde dela på sig och flytta hemifrån.

Men vi har haft tur. Båda svärmarna är infångade och har fått nya kupor. Dagens svärm flög ut när vi var nere på lotten för att äta en skön söndagsfrukost i solen. Den frukosten fick ett hastigt avslut. Vi fick kasta oss iväg till Bromma för att hämta en kupa hos snälla ordföranden för Stockholms biodlardistrikt och sedan skynda oss tillbaka så att vi hann fånga dem innan de flugit vidare.

En magisk stund när tusentals bin svärmar över Pungpinan

De slog sig ned i spaljén vid körsbärsträdet
Där blev de nedplockade i lånekupan
Vi fick med drottningen så de andra bina följde snällt efter.
Nu får de bo här i några dagar i väntan på nya kupan.

P.S I måndagskväll gick Faye in i kupan och skar ut ett helt gäng drottningceller, då fick vår stackars granne uppleva vad "arg som ett bi" betyder när hon stod på lotten bredvid och vattnade. Det är inte roligt att förstöra, men det var nödvändigt för att förhindra fler svärmar. Samtidigt kunde vi konstatera att första svärmens drottning redan börjat lägga ägg. Båda svärmarna får nu stödfoder i form av sockerlösning eftersom de ska ägna sig åt att växa sig starka istället för honungsproduktion denna sommar.
I onsdagskväll var vår permanenta kupa äntligen klar och då kunde svärm nummer två flytta in i den. Vi hoppas de kommer att trivas där. De hade redan hunnit bygga massor av vax i lånekupan och till och med börjat med honungsproduktion i liten skala. Eftersom de inte kunde ta med sig vaxen skar vi loss den och sörplade i oss honungen. "Flitig som ett bi" är en annan sanning och ett av naturens mirakel!

Pinfärsk pungpinevax med honung från andra svärmen - om några veckor hoppas vi kunna skörda från modersamhället, men än är all honungen inte täckt i skattlådorna.
 

tisdag 5 juni 2012

Petflaskor, sönderblåsta växthus och frön som ruttnar

Maj och junimånad har bevisat det som står i alla trädgårdsböcker. Vissa fröer behöver varm jord för att gro. Själv var jag övermodig och stoppade ner squashfröer i jorden redan 4 maj och satte pet-flaskor över dem. Jag visste inte, men hoppades, att flaskorna skulle värma upp jorden och att det var ett smart sätt att direktså tidigt. Av de fyra fröerna jag sådde grodde bara ett enda. I kontrollgruppen hemma på fönsterbrädet grodde alla. Fast plantan som grodde ute är mycket knubbigare och finare än de långa rankorna som vuxit inomhus.
Till min tröst hittade jag också en plastpåse med spagettipumpor vid min låda en dag. Som Moses i vassen låg de där och väntade på att planteras. Tack snälla du som lämnade dem där! De bor nu under en fiberduk på familjens andra lott.


Som en duktig kvinna väntade jag sedan på att det skulle bli 27 maj. Dagen då man kan så sina bönor enligt min bok. Strålande sol och värmebölja. Nu fanns det hopp. Hoppet släcktes den 28 maj och en vecka senare blåste vindarna in från nord och vi fick uppleva kallaste junidagen på 84 år här i Stockholm. Jag vågar inte ens lyfta på fiberdukarna, jag vill inte tänka på alla mina fina borlotti-, rosen- och flavoletbönor som säkert ligger och ruttnar bort i den kalla jorden. Som tur är så har Impecta rea, 40% rabatt på alla fröer som de har kvar i lager. Jag har beställt några påsar till för det här året vill jag odla bönor!

Har även försökt mig på att sätta upp ett tunnelväxthus med hjälp av Rättviksknuten. Vi har nu förmodligen Pungpinans fulaste skapelse på vår lott. Det gick åt många fler klämmor än vad jag räknat med och placeringen är nog värsta möjliga. Precis där vinden far fram som hårdast. Fast det gick väldigt snabbt att konstruera skapelsen. Och jag tror fortfarande att det kan bli riktigt snyggt. Om man istället för att fokusera på snabbhet tar sig tid att vara noggrann. Lite bättre blev det när vi spände om plasten med fler klämmor. Men det hjälpte inte mot vindarna den 3 juni - då flög plasten och klämmorna all världens väg. Men det är ett experiment, och det måste man väl få unna sig ibland.

Fermenterat ogräs och täckodlad potatis - utvärderingen

Under sommaren 2016 genomförde vi två helt okontrollerade experiment på Pungpinan. Båda föll väl ut. Över förväntan väl.  Till vår gemensa...