Ringblommesalva

Ringblommorna lyser upp nästan varenda lott just nu. Därför tänkte jag att det kunde vara roligt att pröva att göra salva på ringblommor. Den ska tydligen vara utmärkt för torra och nariga händer, även lättare utslag. Just händerna kan fara rätt illa när man är odlare. Jag har inte fått tag på den viktiga ingrediensen bivax än, men det finns en bigård på Skarpnäcks koloniområde, så kanske kan man köpa från dem. Förhoppningsvis kommer även vi att få bin till nästa säsong, så fort styrelsen ger klartecken ska vi bereda en trevlig plats för dem så att de kan pollinera våra växter och jobba ihop honung.

Efter att ha googlat runt på nätet så har jag fastnat för det här receptet. Ringblommorna är lagda på torkning. Om sex veckor vet jag ifall det fungerade.

• Ingredienser: Torkade ringblommor, olivolja och bivax (se till att det inte innehåller propolis, som är allergiframkallande)

• Ta en ren glasburk och fyll en tredjedel av den med torkade ringblommor.

• Häll på olja tills burken är nästan full. Sätt på locket. Låt därefter blandningen stå och dra i ett soligt fönster i cirka sex veckor. När detta är klart silas blomdelarna bort och du har en färdig örtolja.

Till själva salvan används 10-15 gram bivax per deciliter örtolja.

Ta en kastrull och häll i örtolja. Lägg i bivaxet i örtoljan och värm blandningen på spisen. Passa noga på att det inte blir för varmt. När bivaxet smält lyfts kastrullen av plattan. Rör blandningen tills du inte ser kastrullbottnen längre; då är salvan färdig och ska snabbt hällas upp på burk.

Nu är det den 29 augusti och jag har gjort salvan.
Det var lätt som en plätt, den känns väldigt skön och har en ganska neutral doft med en underton av honung. Jag ökade mängden bivax till 20 gram per deciliter (efter att ha googlat runt ännu mer). Färgen blev ungefär som mörk honung. Jag antar att man skulle kunna använda sig av kallpressad rapsolja också och då få en mycket mer orange salva. Fast jag vet inte, rapsolja är kanske olämpligt som hudkräm?  

Krusbärssylt med ingefära och kardemumma

Nu har krusbären börjat mogna. En vän till mig berättade att hon som barn brukade lägga bären i frysen och sedan äta dem djupfrysta, en och en. Ungefär som krusbärsisglass. Jag provade. Det blev lite mindre syrligt än när man äter dem färska, men krusbär är krusbär. Det liksom drar ihop sig lite i ansiktet när man äter dem.

Så jag gör sylt. Förra året blandade jag in vanilj och kanel i sylten. I år har jag fått recept med ingefära och kardemumma. Den blev god. En "vuxen" sylt skulle man kunna säga. En sylt som man kunde sälja dyrt i små burkar på någon saluhall.

Krusbärsylt 

1 liter krusbär
3 deciliter vatten
1 tesked grovt stötta kardemummakärnor
5 deciliter socker
2 matskedar färsk riven ingefära


Noppa krusbären och koka dem i vattnet i 5 minuter. Mosa sedan bären genom att trycka dem mot sidorna av kastrullen. 
Häll i socker och kardemumma och låt sjuda under omrörning tills sylten blivit fast.
Ta av kastrullen från värmen och rör ned ingefäran. Det ska inte koka efter det att man rört ned ingefäran.
Häll upp i glasburkar och sylten är klar.

Juli månad - lön för mödan

Nu kan en kolonist äta ekologiska här-odlade grönsaker varje dag. Har man barn som inte gillar grönt ska man skaffa trädgård. Att få äta morötter direkt i landet eller plocka de rara små sockerärtskidorna av plantan och stoppa in i munnen gillar alla. Jag har hört att förklaringen till att "direktskördat" är så mycket godare är att det fortfarande finns socker kvar i grönsaken, socker som försvinner efter några timmar. Så spring hem med potatisen och dillkvistarna och släng dem i det kokande vattnet. Det finns inget godare. 

Det är faktiskt magi. Att alla dessa små fröer som stoppades i jorden i maj nu är fullvuxna grönsaker. Mat.

Vi grillar mycket. Och inte bara vi. Det blir fler och fler som tänder upp sina kolgrillar om kvällarna för varje år på vårt område. Därför vill jag dela med mig av ett recept på tunisisk morotsdipp - nästan alla ingredienserna går att plocka på en normal svensk kolonilott.

Tunisisk morotsdipp
Fem normalstora morötter
Tre vitlöksklyftor
Två matskedar olivolja
En halv gul lök
Två teskedar malen spiskummin
En matsked harissa (finns att köpa bl.a. på Jalla livs i Bagis)
Salt
Saften av en halv citron
Tre matskedar olivolja

Skiva morötterna och koka dem mjuka i saltat vatten tillsammans med vitlöken.
Skala och hacka löken. Fräs den mjuk i lite olja på svag värme. Lägg sedan i morötterna och spiskummin. Fräs en kort stund.
Mixa med stavmixer eller i matberedare till mos med citronsaften. Krydda med harissa, olivolja, salt och kör lite till.

Örtbröd på grill
Morotsröran är jättegott till allt grillat och framförallt till bröd. Vi brukar även baka bröd på grillen. Degen förbereds hemma.

Fyra deciliter vetemjöl
En halv tesked salt
Två teskedar bakpulver
50 gram smör eller margarin
En och en halv deciliter mjölk

Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Hyvla ner kallt smör med osthyvel och nyp snabbt ihop, ungefär som en pajdeg. Blanda i mjölken och rör ihop till en deg. Lägg degen i en plastpåse som kan ligga i kylen till det är dags att gå ner till grillen.
När man kommit till trädgården kan man klippa de örter man har ner i degen. Vilka man väljer beror på smak - allt är gott tycker jag.
Gör sedan sex små rullar, ungefär i korvbrödsstorlek och lägg dessa på grillen. Här får man vara försiktig och inte placera dem där kolen är som varmast utan lite i utkanterna. Vänd dem med jämna mellanrum i ca 5-10 minuter. 
En garanterad succé.


Och så slutligen ett tips på hur man bäst förvarar sallad i kylskåpet. Vi är flera som har sallad i överflöd nu - och det är inte alla dagar man kan springa ner och plocka till middagen. 
Du behöver en salladslunga och plastpåsar av god kvalitet, jag rekommenderar dem som finns att köpa på IKEA med en "zip"förslutning, gärna de större modellerna. 
Skölj salladen väl i kallt vatten, slunga den riktigt torr, riv sönder i lagom stora bitar och stoppa i påsarna. Slut igen påsen och gör små små hål längst upp. Vår sallad håller minst en vecka i kylskåpet när vi gör såhär, utan att förlora sin spänst. 

Att stirra ogräset i vitögat - om kompensationspunkten

Min så vanligtvis godlynta granne har förvandlats till den elaka drottningen från Alice i Underlandet. Under stridsropet "off with their heads!" halshugger hon numera vartenda ogräs på lotten.

Jag hejar på.

När jag fick vår lott trodde jag att den enda ordentliga formen av ogräsrensning var att omsorgsfullt gräva upp varenda liten rot. Jag grävde och grävde. Hann aldrig till sådden. Och Mme åkerfräken hånade mig glatt när hon dök upp än här än där.

Sedan kalkade jag. Det gillar inte åkerfräken. Och lade halva lotten under markduk. Odlade istället ovanpå duken i jorden från en stor komposthög. Som mest bestod av åkerfräken. Men det gick bra. Bästa skördarna har vi fått från åkerfräkenkomposten.

Så en dag började min man hugga huvudet av dem. Jag skrockade och muttrade om att det var slöseri med energi. "Man måste få upp hela roten förstår du väl!".
Jag hade fel. Sedan vi envist jagat de små liven så fort de tittar fram så har skaran decimerats. Och drar man upp dem snabbt hinner de inte ta över. 
Min granne är på rätt spår. I vår hörna av Pungpinan halshugger vi nu för fullt.

Det handlar om något som kallas för kompensationspunkt. Det är den punkt när fotosyntesen producerat lika mycket socker som gått åt till cellandningen. Växten har inte har något socker kvar till lagring och tillväxt utan måste få hjälp av solen för att växa vidare. Plockar man ogräset vid den punkten kan det utarmas. Jag vet inte var punkten ligger för åkerfräken. Så vi chansar. Och även om de inte är utrotade så är de färre. 

Fast för maskrosor funkar det inte. De måste upp med roten.

För den riktigt vetgiriga ogräsmanikern finns det mer information om du klickar här.

P.S. Jag vet, åkerfräken är en fantastisk läkeört med anti-inflammatoriska egenskaper och kan användas till allt från klåda till glänsande hår. Nästan varje år är det någon som upplyser mig om detta faktum. Men jag sysslar inte med läkeörter. Så för mig är den ett gissel.

Samplantering

Jag är en varm anhängare av samplantering. Det är roligt för ögat och bra för grödorna. Här hyllas mångfald istället för "lika barn leka bäst"-principen. Är plantornas bladverk för lika drar de nämligen till sig samma sjukdomar och ohyra. Varning utfärdas för följande tre kombinationer: mangold & rödbetor, dill & morot eller potatis & tomater. 

Däremot verkar det alltid gå bra att peta ned lök och ringblommor. I alla fall har både rödbetor och majs stormtrivts tillsammans med löken på vår lott. Bästa rådet är nog, som så ofta, att experimentera sig fram. 

Vad smakar bra ihop, vad ser snyggt ut tillsammans, vad behöver plats ovan jord och vad kräver stort utrymme under jord, vad växer snabbt och vad växer långsamt? Bredvid de små squashplantorna har jag satt ärtor som kommer att vara klara innan squashen brett ut sig (fast det är någon som tuggar på ärtbladen i år...), de ynkliga majsplantorna har fått sällskap av spenat och jag kommer nog att peta ned några rädisfrön bland bönorna. Om det inte är för sent. För nu är värmen här och bönorna spränger sig upp ur jorden med kraft.

En liten samplanteringsguide för örter och grönsaker: 

Basilika - tillsammans med tomater, håller flugor borta och förbättrar smaken.
Dill - tillsammans med kål som blir friskare och växer bättre
Dragon - bra överallt
Gräslök - förbättrar växt och smak hos morötter
Gurkört - tillsammans med tomater, squash och jordgubbar, förbättrar växt och smak
Krasse - tillsammans med rädisor, kål och gurkväxter, förbättrar växt och smak
Mejram - här och där i trädgården
Ringblomma - insektsbekämpare, sätt i hela trädgården
Rosmarin - tillsammans med kål, bönor, morötter och salvia
Salvia - som rosmarin men sätt den inte nära gurka
Timjan - här och där i trädgården
Vitlök - nära rosor och hallon, den gör växterna kraftigare och friskare
(källa: Starta från frö av Nancy Bubel)

Växthus för en pallkrage

Pallkragar har kommit stort de senaste åren. De är lätta att sköta och en lyx att ha om man odlar på en leråker. Med ett par pallkragar får man åtminstone några kvadratmeter jord som inte kräver muskler för att bearbetas och där alla frön gror tacksamt. Att det nu även finns växthus som är specialbyggda för just pallkragar måste vara ett tecken på att de är här för att stanna.

Givetvis måste detta växthus prövas. Just nu får de ynkliga gurkplantorna lite extra hjälp och till hösten hoppas jag kunna förlänga säsongen så att vi kan skörda sallad ända in i september, kanske till och med oktober...

Växthuset levererades efter bara några dagar. 
Trots en viss panik och hyperventilation när paketet öppnades, och avslöjade ett gigantiskt plockepinn, så gick det väldigt fort och smärtfritt att montera.

Till slut måste jag tipsa om rädisan French Breakfast. I åratal har jag pliktskyldigt petat ner rädisfrön som sedan vuxit till rödbetsstora, oätbara, torra vedbollar. Men i år sådde vi French Breakfast och de var underbart saftiga, mjälla och spröda. Väntar för första gången i mitt liv otåligt på att nästa rad rädisor ska ha bli klara för skörd.

11 april 2012 - alltså snart ett år senare och jag kan berätta att växthuset funkat sisådär.... 

Under försommaren hjälpte det gurkorna att ta fart, de gick från en nära-döden upplevelse till muskulös klorofyllkraft på rekordfart. Men under högsommaren blev det för varmt, att hålla vädringsluckorna öppna fungerade inte eftersom växthuset då blåste iväg när det kom starka vindar. 

Och så kom då hösten, jag trodde att sallad och annat skulle kunna hålla sig vid liv lite längre, bland annat självsådd krasse som jag inbillade mig att jag skulle få plocka i november - men, första frostknäppen slog till och allt dog. 

Nu är det april, jag har plockat fram plasten och kan konstatera att den torkat och spruckit vid sömmarna. Kanske ska man inte förvara den i en matkällare. Jag hoppas kunna värma upp jorden lite i alla fall, så att vi kan så någon vecka tidigare. 

Men, jag kan inte rekommendera detta köp - bättre är nog att köpa någon av de mer stabila varianterna på drivbänkar som specialanpassats till en pallkrage, eller, om man är händig, bygga en egen drivbänk. 

Slutsats efter sommaren 2012 - kanske inte så dumt ändå?
Trots att plasten var sprucken så klarade den av att hålla värmen för den tidiga aprilsådden av sallat och rädisor. Första skörden är alltid godaste skörden så det blev jag väldigt glad över. 
   Lite senare på sommaren använde vi växthuset till att skydda chiliplantorna. Vår chiliskörd blev helt enorm och plantorna så stora att vi var tvungna att skära hål för dem i plasten till slut.
   Vi flyttade också det lilla växthuset till en mer vindskyddad plats och denna sommar blåste det inte av. I ärlighetens namn så var den andra platsen väldigt vinpinad. 

Sneckenströms Ekohandel säljer dessa växthus, inklusive nytt plastöverdrag och även armerad plast. Och kanske att jag ändå kan rekommendera det lilla huset - men ställ det i ett vindskyddat läge och köp den armerade plasten! 
 

Kölista och lediga lotter

Just nu finns det bara en ledig lott och några stycken som står i kö. Men efter den 15 juni kan det börja röra på sig. De som inte börjat arbeta på sin lott den 15 juni måste nämligen säga upp sitt arrende. Ofta är det väl så att om man inte tagit ett spadtag innan den 15 juni då har man nog tröttnat eller blivit upptagen med andra saker i livet.

Om du är intresserad av att ställa dig i kön kan du mejla till pungpinansfritidstradgardar@gmail.com. 
Ange ditt namn, adress och telefonnummer så kommer vår köansvariga att kontakta dig.

Om du inte kan vänta så kan vi tipsa om att det finns flera lediga lotter på området som ligger på andra sidan G:a Tyresövägen (lilla bilden). De kräver mycket arbete eftersom de verkar ha legat i träda ganska länge - men å andra sidan så får man chansen att skapa sin drömträdgård från grunden.

Deras kontaktuppgifter finns hos FSSK